Jag vet inte alls vad jag vill, tänker, känner osv... Allt är rätt förvirrande och jag vet inte riktïgt vad jag ska göra. Man ska väl lyssna mer på hjärtat än hjärnan men jag vet inte!

Jag har en förmåga att lyckas bli sårad, riktigt kastad i stengolvet, kniven i hjärtat brutalt sårad och än om man alltid lyckas resa sig upp så tvivlar jag just nu på min förmåga att resa mig. Är det därför dumt att kasta sig ut? Men samtidigt så om man aldrig kastar sig ut så kan man heller aldrig fångas av kärleken...

Jag får råd av nära och kära att inte kasta mig ut just nu, att endast fokusera på att må bättre men jag kan inte hälpa att mina tankar finns hos X. Inte för att jag är kär eller förälskad så men intresserad iaf, men vågar jag kasta mig ut? kommer jag att störta igen?

Man vet väl aldrig... så vad ska jag göra? hjärtat? hjärnan? Vad lyssnar man på?

Ja det är så det är, tydligen så behöver man en psykolog examen för att förstå sig på mig. Jag kan försöka förklara hundra ja kanske tusentals gånger men folk fattar det bara inte.

Och jag förstår inte hur i helvete det kan vara så svårt att förstå att jag tycker att det är jobbigt att min syster åkte utomlands med min fd bästis. Alltså min fd bästis fick ta min plats, den plats som hon egentligen velat ha hela tiden. hon har alltid tyckt om min familj och nu har hon ju en plats i den även utan mig.. Det hela är helt fucking jävla absurt!

Jag är arg just nu, jävligt förbannat arg och det känns som att min och syrrans relation verkligen har tagit skada av det här med...

Jag vaknade rätt tidigt, hörde att det var full fart på nedervåningen men låg kvar i sängen. Jag ville inte kliva upp och säga hejdå, min plan var att bara skicka ett sms typ.

Men när hon går ut genom dörren skriker hon upp till mig, Hejdå ha det bra! så jag skrek hejdå tillbaka och lät henne passera genom dörren inna jag brast ut i gråt.

Jag kan fortfarande inte förstå varför hon åker med henne, och när tankarna kommer. Liksom "hon" den person jag avskyr fick ta min plats. Hon kommer att sitta och äta middag med min syster, min mamma och mina kompisar. fy fan! Och sen kan folk inte förstå varför jag inte gillar det...!

Men men nu har dom åkt iaf och jag är hemma, imorgon ska jag dock till sthlm så det känns skönt :) Få komma bort och se något annat, tänka på något annat ett tag!

Finns dock rätt mycket som snurrar i huvudet och jag vet inte vad det största problemet är..hmm kanske inte är så stora problem endå. Jag får bara bita mig i läppen och försöka se det bra istället.

Men nu ska jag sola igen, var på badhuset imorse och solade och nu ska jag bara  sola lite hemma :)

Det är så skönt och man känner sig så fräsh!

Den här dagen är bara inte bra, just nu har jag hemsk huvudvärk och jag funderar seriöst på att bara gå och lägga mig...

Jag har tänkt alldeles för mycket idag, men faktiskt kommit fram till en sak med. jag är arg och varför ska jag hålla käften om det? varför ska jag gå runt och låtsas vara glad bara för att göra andra människor lyckliga? Jag tror jag har lärt mig från barnsben att trycka ner känslorna och bara le och det är säkerligen en orsak till varför jag är så "fucked up" nu. Jag gör det ju hela tiden, trycker ner mina egna känslor, ler när jag egentligen vill skrika, försöker älska när jag vill hata osv. Det kan fan inte vara nyttigt och jag vill inte vara sån längre.

Jag har gråtit tills jag somnade av utmattning idag, jag vill inte vara här just nu. Jag vill fly långt bort härifrån och bara gömma mig. Men jag vet, jag vet att problemen följer med. Att fly löser inga problem tyvärr så istället stannar jag här och tar tag i dem.

Jag försökte prata med XXX idag men det känns inte som att hon överhuvudtaget är villig att lyssna. Varför ska det vara så svårt att förstå mina känslor?

Just nu känner jag mig ensam, så fruktansvärt ensam...!

Jag har alltid varit en analyserande människa som funderar på tok för mycket och det stämmer fortfarande.

Vaknade före 07:00 imorse och var pigg, tro det eller ej men så var det. Blev dock kvar i sängen och tankarna snurrar på...

Igår skulle min morfar ha fyllt år, jag och mamma var på graven. Jag saknar honom så mycket och det känns fortfarande som igår fast det var 6 år sen.

Jag har tänkt besöka farmors grav med, jag missade ju begravningen eftersom jag låg hemma i 40 graders feber och det känns som att det kan vara en bra idé att gå dit nu.

Jag hade ingen kontakt med henne dom sista åren, så jag kan inte säga att jag saknar henne. Jag har fina minnen från barndomen med henne , innan hon blev sjuk men hon har ju varit borta så länge endå. Fast hon levt på ett hem i närheten så har hon endå varit långt borta på något sätt.

Sen är det klart jag saknar farmor som hon var innan hon blev sjuk, men henne har jag saknat länge.

 Tankarna snurrade när jag låg där i sängen och jag kom att tänka på allt möjligt.

Imorgon åker lillasyster, jag hatar att jag har problem med att hon åker med min fd bästa vän men jag försöker iaf acceptera det och jag hoppas att jag inte tänker på det lika mycket när planet har lyft.

 En dag när jag var hos mormor sa hon någonting som jag liksom "fastnade" på, något som etsade fast sig i mitt huvud och jag gillar det verkligen inte. Vissa saker vill jag helst inte tänka på.

Jag är dock rätt duktig på att förtränga saker, det är kanske inte så bra men det är så jag är. Jag intalar mig själv att vissa händelser inte är så stora, att dom inte skadat mig så mkt och jag vill verkligen inte tänka på det! Jag vill bara blunda och sova...

Jag är en enda röra, jag är inte stabil och jag har ingen aning hur jag ska "fixa" mig...

Jag vet vad jag behöver och vill ha men jag vet att det är en lång väg dit och jag vet inte hur jag ska hitta den vägen!

 I melt med Rascal flatts, kolla in den :)

When you light those candles Up there on that mantle, setting the mood Well, I just lie there staring Silently preparing to love on you Well, I can feel the heat from across the room Aint it wild what a little flame Can make you wanna do (Chorus) I melt everytime you look at me that way It never fails, anytime, any place This burn in me is the coolest thing I've ever felt I melt Don't know how you do it I love the way I lose it, everytime Whats even better Is knowing that forever you're all mine The closer you get, the more my body aches One little stare from you is all it takes (Repeat Chorus Twice) Evertime you look at me that way I melt, I melt...... 

Rascal flatts har grymt bra låtar :D 

Vaknade rätt tidigt imorse och kunde inte somna om, har som ingen ro i kroppen.

Håller snart på att vara klar med den 500 sidor långa boken "tusen små bitar" som enligt mig är en riktigt bra bok. Har tänkt läsa ut den idag, sitta ute i solen och läsa. Så härligt det kan bli.

Annars då, jo pappa ringde igår och det är alltid kul :) Är inte så ofta vi ses och inte så ofta vi pratar med varann heller men det är roligt när han tar sig tid att ringa!

Vi har pratat om att han ska komma upp till Skellefteå någon gång snart och hitta på något, kanske bara ta en lunch tillsammans och så har han ju inte ens sett min lägenhet. Jag har bott där rätt länge nu, över 6 mån iaf så det är på tiden att han kommer :)

Det känns annars som att livet håller på sakta ner, äntligen kan man kanske få lite tid att andas. Det har ju varit väldigt rörigt runt omkring mig rätt länge nu. Så nu ska jag verkligen försöka att bara ta det lugnt, leva och må bra.

Jaha så imorse väcktas man av mamma som skrek nerifrån, då är det bara att sätta fart. Hade fått sms när jag vaknade, han gör mig glad men samtidigt rädd och orolig... varför ska man vara så konstig?

Dagen började med en promenad iaf och sen åkte jag och hälsade på hos mormor, brorsan kom dit med och eftersom man inte ses så ofta var det riktigt kul.

Middagen fixade jag till familjen, det blev tacos och det är ju aldrig helt fel!

Jag har funderat en hel del idag, önskar att jag kunde sluta med det och mer bara ta dagen som den kommer men det är svårt...

Förvånades av en person igår och jag vet inte, jag vet inget... För tillfället tillåter jag mig inte att "tycka om" honom för mkt men man vet aldrig vad som kan hända... Innerst inne kanske man hoppas lite!