Jag vill inte vara kvar här, vill springa härifrån och bara sitta ensam under ett träd och lukta på blommorna. Jag orkar inte med alla saker jag ställs inför och jag vill inte leka den här leken längre.

Allt jag gör går åt helvete, alla val jag gör är fel och jag vet inte vad jag ska ta mig till nu.

det känns som hela världen är arga på mig och det finns inte längre någon förståelse.

Kom bara innanför dörren hemma hos mamma så blir det en massa helvete! Jag gjorde valet att åka hit men ångrar mig nu, det är tydligen så att jag inte ska umgås med folk just nu. Det är tydligen så att jag inte alls "funkar" just nu, jag är helt trasig...

I've got no place to go
I've got nowhere to run
They'd love to watch me fall
They think they know it all

I'm a nightmare, a disaster
That's what they always said
I'm a lost cause, not a hero
But I'll make it on my own
I'm gonna prove them wrong
Me against the world

Så satt man här igen, mitt i natten och skriver!

Det var riktigt kul i lördags, jag behövde verkligen slappna av och bara ha roligt med folk man gillar. Söndag var dock inte så rolig och på något sätt har spriten fått mig att fundera en hel del :S

Jag känner mig själv väldigt väl men jag är dålig på att släppa in andra människor, har en förmåga att "dra mig undan" på något sätt och jag vet inte varför jag gör så?

Just nu känns det som jag balanserar på en jävligt skör tråd, ena sekunden står jag stadigt men det behövs inte mycket för att jag ska falla rakt ner i marken.

Go´natt!

Ja vad ska man säga? Kvällen igår var riktigt jävla skoj, förutom en del små saker men vem orka bry sig...hehe!

Jag somnade vid 2 eller halv 3 tror jag och kommer iaf ihåg allt jag gjort, ångrar inget. Men lägenheten ser ut som en svinstia minst sagt, alltså det är liksom sprit intorkat ock klibbigt på golvet som folk har gått i så det är svarta fotspår över sovrummet.

Jag rev ner gardinerna i vardagsrummet två gånger och sen gick en stol sönder men annars är allt helt :D

Vaknade dock rätt tidigt med lite huvudvärk, men det får man ju ta. Gick över efter ett tag och sen har jag och Linda suttit ute på balkongen och bara surrar tills hon skulle åka.

Tackar mina babes för igår, ni är underbara!

Kan man bli mer galen, vad händer? jag lyckas fan strula till saker hela jävla tiden men men ikväll ska jag fan inte tänka på det. Första cidern är redan svald och snart kommer det en massa brudar och fy fan vad vi ska grilla, och dricka och dansa och ha kul :P

Ikväl orkar jag inte tänka på livets alla tråkigeheter hehe och sen blir det ut på Olles..haha!

för det är Eves födelsedag, hurra, hurra, hurra :)

Har redan fått lite grattis sms och nyss sett klart en film med syster. Jag ser verkligen fram emot att ha henne här, det är så kul och känns lite som gammla goda tider!!!

Och idag, alltså om rätt många timmar kommer LINDA min babe - Det kan inte bli bättre, en hel helg med henne och så fest på lördag, hehe så gött.

ska sova nu, men I´ll be back ;)

Seriöst det är dags för dig att inse att vi aldrig kommer att bli vänner igen, lämna tillbaka mina grejor och gå vidare för det gör jag!

Vi har båda ett liv utan den andra, ett bättre liv och det är dags att inse det!

Okej, nu har tårarna hunnit torka in och känslorna är någorlunda stabila (fel ord men jag tror ni förstår) så jag ska sammanfatta lite av gårdagens händelser!

För det första sover jag nog för lite, är alltid trött känns det som och den här dagen var inget undantag. Jag trodde att saker skulle bli annorlunda när syrran kom hem - jag hade verkligen önskat att det skulle bli en annan utgång av det hela. Men nu blev det inte så, och det kommer inte att bli så heller, det är bara för mig att acceptera!

Idag när "släkten" kom var det dock en massa snack om den där resan och allt som hade hänt osv, jag orkade verkligen inte med det och tog därför en sväng med mopeden, ville bara därifrån.

Sen vid middagen pratade jag med mamma och även Urban lite, eller rättare sagt försökte få ut några ord bland tårarna.

Skrek även lite, nästan exakt dom här orden -det känns fan som att "hon" är överallt hela jävla tiden!!!

Sen klev nästa "grupp" in hos oss för kalas/studentfika så då torkade jag tårarna och var med lite där..fick ju presenter och så :D

Jättefint armband av Syrran, Digitalkamera av Mamma/Urban/Isak och Albin och pengar av resten typ!

Senare på kvällen så pratade jag med syster lite iaf, försökte förklara vissa saker och fråga vissa saker osv. Jag vet dock inte om det löste något och det jobbiga eller kluriga är att det egentligen inte finns någon lösning på det här problemet som "tär" på oss alla! Bara tiden som läker såren och tills dess så kommer det kanske bara vara fördjävligt!

Sen det som är riktigt tråkigt och ledsamt är att det här får mig att ogilla eller hata mig själv. Jag är så less och trött på att vara arg och ledsen nu.

Jag önskar jag kunde vara glad och att jag kunde "dela" saker med syrran som förut.Jag gillar inte den jag blivit!

Men det kanske också är sånt som löser sig med tiden, ja vad vet jag!

Så nu ska jag bara hoppa till nästa ämne!!!

Hur i helvete ska man riktigt veta vad man vill? och hur ska man veta vad som är rätt att göra? Hoppa eller inte? ja shit så mkt jag skulle kunna skriva här...