Hmm ja vad ska man säga, sitter på jobbet just nu. Har sett Numbers och advokaterna och haft rätt lite larm hittills inatt.

Innan jobbet hann jag dock med en Umeå resa, skulle egentligen bara in och kika på en ny mobil men som vanligt när det gäller mig kunde jag inte låta bli. Nu är den MIN!!! Haha!

Hoppas på att få sälja den andra iaf, är ju bara en månad gammal :S

Annars då? Ja det knallar och går eller vad man nu så fyndigt ska säga!?

Snart, snart, snart är det Göteborg som gäller. Fan vad kul vi ska ha brudar! Just det inhandlade ett rita&gissa spel idag med, blir lugnt att spela det på tåget. Slutar alltså med att vi blir utkastade pga av för mkt oväsen... haha!

Morgondagen bjuder på sömn, lite mera sömn och sen en hel del annat gott och blandat :P

Bye for now!

Jag hörde på radion för någon dag sen att ett bra sätt att må bättre är att tala om för sig själv att det är OK att känna det man känner.

Så ja jag tänkte testa den teorin och just nu, större delar av den här dagen intalar jag mit själv att det är OK att vara arg, förbannad osv osv.

Jag är så ARG!

(snälla låt mig få ett jobb och komma bort från livet här)

Jag är ett jävla helvete.

Tårarna rinner, jag vet varken in eller ut. Det känns som jag ger upp snart, orkar inte hålla på såhär längre. jag lockas av dumma tankar, jag vill fly från verkligheten. Om än bara för en stund skulle det vara så skönt att få sova, sova utan att drömma eller vakna hela tiden. Sova och glömma.

Jag vill inte var den jag är, känner sån hemsk avsky. det är inte bara utsidan jag hatar utan även insidan. Jag hatar den jag blivit, jag är helt "fucked up" och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Alla är trött på mig, jag har ingen att prata med (därför skriver jag här, enda sättet att få "ur" mig det) jag är så förbannat arg och det gör så jävla ont.

Nu har jag jobbat två nätter och det går faktiskt riktigt bra, har lite problem att sova på dagen men det löser sig nog.

Så mysigt att få "bo" i husvagn just nu, påminner mig om gammla goda tider och mellan välmåendet kommer tårar för saknaden.

Annars rullar det egentligen på som vanligt här, jag funderar rätt mycket ang Göteborg men är endå rätt säker på vad jag vill.

Helt överlycklig att jobbsökandet kanske lönade sig till slut, jag har sökt mot 30 jobb nu och har iaf en intervju att se fram emot nu :D!

Jag hoppas verkligen på att få ett jobb så jag kan åka härifrån och starta ett nyt liv.

Det känns som det kommer nya besvikelser varje dag nu nästan och jag vet inte vad jag ska göra. Jag håller ihop, kämpar på för att inte visa vad jag känner, slåss och skrika.

Vad är det egentligen som händer? Är det mitt fel att allt är som det är?

Jag känner mig ensamen, så grymt ensamen. Men samtidigt är inte vi alla ensamma?

Men samtidigt som jag känner mig ensamen känns det som att jag kanske hittat en sorts styrka. Jag har slutat (försöker sluta) lyssna på alla som säger att jag inte klarar av att göra vissa saker. Så länge jag kan minnas har jag hållit fast vid människor, nu är det dags att släppa taget och satsa på mig själv. Vill jag flytta och får jag jobb så flyttar jag, oavsett om det blir till en etta eller trea. Än vad som händer så finns mina vänner och min familj kvar här och mitt liv kan faktiskt bara bli bättre (hoppas jag iaf)!

Enda sättet för mig att verkligen gå vidare och ordna upp mitt liv är nog att flytta. Jag tror äntligen jag har kommit på vad jag vill och jag hoppas (endast för din egen skull) att du kommer på vad du vill med.

Älskar dig så otroligt mycket och saknar dig!

Jag har nog bestämt mig till 95% att jag verkligen skulle vilja flytta, få se något annat. Träffa nya människor osv ja ni vet vad jag menar. Men att både få jobb och lägenhet är ju inte det lättaste i dagens läge, tyvärr.

Känns som jag söker alla jobb jag hittar och ja innan jag kan köpa en lägenhet måste jag ha jobb. hyresrätt är ju såklart bäst men det finns typ 90 st lediga i hela Göteborg vad jag har hört så chansen är liten att man lyckas knipa en sådan.

*suck*

Hmm dagen började med provtagning, sköterskan fick sticka två gånger eftersom min kropp inte ville bjuda på något blod. Hatar att jag ska vara så känslig när det gäller sånt där, men men. Det gör ju faktiskt ont :P

Sen blev det iaf en Umeå resa med familjen, själv köpte jag inget men alltid kul att bara få ta sig ut.

Skorna som jag hade beställt kom idag, ett av paren var åt helvete så trånga och dom andra var okej men nej jag skickar tillbaka båda.

ännu en

*suck*

Jag undrar hur det blir framöver med allt, om man blir ensamen som åker eller om man får med sig någon pingla. Whatever så blir det nog grate :)

Fick förresten något indiskt tantra mail i inkorgen tidigare, hmm ja vidkseplig eller inte så skickar man dessa kedjebrev vidare. Haha!

Vissa saker som stod där var endå smått roliga, eller intressanta.

Nej nu ska jag sluta babbla för idag, imorgon blir det att jobba iaf och sen sova i husvagn...

See you suckers :P

Idag har varit en sån där hemsk dag, jag har varit arg och irriterad på allt och alla. Här står jag, ensamen på en jävligt öde väg och nu måste jag välja var jag ska gå. Ska jag svänga höger, vänster eller bara fortsätta rakt fram? Vad är rätt för MIG?

Än en gång ska jag tjata om hur man lyssnar på sitt hjärta när man inte kan höra det? Varför låter jag folk påverka mig så jävla mycket? jag låter dem krypa in under mitt skinn och liksom reta mig hela tiden. varför? vad är det för jävla mening med det? Jag önskar att jag kunde gå min egen väg, bara veta vad jag ville och sen skita i andra men nej då. Det kan jag inte. Jag skulle göra vad som helst för vissa människor, offra en lunga ja till och med två dvs jag skulle dö för dem. När jag äntligen börjar ha det bra så är det något som händer, någon som sätter galler i mitt huvud och genast är jag på väg mot nya äventyr (i huvudet iaf). Varför kan jag inte vara nöjd med det jag har? varför måste jag sträva efter mer hela tiden? varför kan jag inte inse att det ibland är sunt att säga nej, du blir mer sårad av att säga ja. Varför inser man inte det innan det innträffar.

Ibland är det starkaste man gör att stanna kvar kanske, att våga leva livet precis som det är och försöka hitta lösningar på problemen här...

Att fly och genast tro att gräset alltid är grönare på andra sidan kanske inte är den bästa lösningen. Varför göra som alla andra, jag borde leva mitt eget liv. för när det kommer till kritan är det jag som ska sitta där i den förbanande gungstolen och inte ånga en massa skit.

Ahhh jag vet att det här inlägget är helt sinnesjukt, men vad fan. . .

That´s me.

Vaknade kallsvettig och jävlig imorse, än en gång hade jag ungefär samma jävla dröm. Ibland undrar jag om det är mitt undermedvetna som försöker säga mig något. Hmm spookey!

Jag söker jobb varje dag nu, jag vill verkligen flytta och starta om på nytt. Det är nog det enda som känns riktigt bra just nu, att jag kommit på att jag faktiskt vill ut i världen. Bort från Norrland och mitt liv här, bort från minnen som smärtar och folk som hela tiden sårar en. Jag önskar jag kunde åka idag, skulle nästan kunna köra moped till Göteborg bara för att ta mig iväg. Jag förstår mig inte på vissa människor men det får mig egentligen bara att inse att jag verkligen inte platsar i den här "världen".

hur ska man veta vad som är rätt att göra? varför gör man vissa saker och varför låter man bli att göra vissa? finns det något rätt och fel? svart och vitt? eller är livet bara en jävla massa gråskalor så egentligen spelar det ingen roll hur du gör, vilka beslut du tar osv?

Hur stor makt har man över sitt eget liv? varför blev mitt liv såhär? vad gjorde mig till den jag är? och hur kan man ändra på det? vems fel är det att jag är så "fucked up"? Egentligen skulle jag nog bara vilja skylla det på mig själv men samtidigt så har jag inte kunnat påverka allt som gjort mig till den jag är. Min "ryggsäck" är välpackad av en massa andra människor, jag har alltid varit lättmanipulerad och lättpåverkad så vad fan jag skyller det på dem, och javisst har jag en del i det hela jag med.

Vad finns det att göra då? jag kan ju inte ändra på något som hänt utan livet är som det är och det blir vad man gör det till. Man får ta tag i sitt eget liv nu, göra det man själv vill osv. Det kanske är det enda sättet att bli lycklig på!

Jag är så säker vad gäller vissa av mina val här i livet, folk tror inte det men jag vet. Och än om jag är ledsen ibland och asförbannad ibland så är jag helt övertygad om att mina val jag gjorde var rätt. Det var rätt för mig, och är det inte det som faktiskt är mest viktigt?

Iced Earth - Watching over me

Låten får mig att tänka och le genom tårar av sorg och smärta,

Morfar du finns för alltid i mitt hjärta!

Nu har jag gjort sista passet på mitt sommarjobb, de senaste 5 veckorna har jag haft typ två lediga dagar. Jobbat 100% på demesnboendet och sen en hel del som personlig assistent med.

Imorgon ska jag sova :P haha och se en bra film nermyst i soffan mitt på ljusa dagen, kom och gör mig sällskap :P

21 dagar kvar till GBG, semester i en underbar stad i en hel vecka. Planerna är att springa runt och söka en massa jobb med.

Det känns som jag behöver komma härifrån, starta om på nytt på ett ställe med nya människor osv osv. . .

Jag har endå inget som håller mig kvar faktiskt så varför stanna då?

Nu ska jag sova, är sååå trött!

Men nu när jag är ledig ett tag lär jag skriva mer igen :D

Puss (till dig)