Idag var jävligt seg på morgonen, tog mig inte upp ur sängen före 13 typ... sen var jag ut med Tyson en sväng och latade mig i soffan tills kl 15 då det var dags att börja göra sig klar.

Jag som inte brukar vara lite nervös var endå lite pirrig men det var riktigt kul, kul att träffa nya människor och samtidigt riktiga proffs :D

Och jaaa mopeden startade efter några försök, jag tror det var sista svängen nu med den. det blir såå kallt.

klockan tjugo i sju var jag redo för hundpromenad iaf :) det finns ju riktigt trevligt folk här i våran värld...

Och de där promenaderna är verkligen bra, både för mig och vovven min :) Sen efter promenaden, det jag längtat till en hel vecka..hehe Grey´s Anatomy... Totalt älskar den serien!!!!

Livet kanske ordnar sig till slut...

Dagens citat: Du kan inte misslyckas, du kan endast göra misstag. Och av misstag lär du dig :)

Vart jag ska börja, känns som det var evigheter sen jag skrev något här överhuvudtaget.Men just nu fick jag bara lust att skriva igen!

Sista dagarna känns det som mycket har hänt, jag vet inte om det faktiskt hänt speciellt mycket eller om det bara är så det känns.

Jag har haft så mycket ilska inom mig, ilska av alla dess slag och de har visat sig i olika former. Lördagen var nog det jag behövde, iaf lite av det jag behövde. Det var så skönt att få bli riktigt arg och visa allt. Att tappa kontrollen och bara skrika. Det kanske var början på något nytt, det tillsammans med min nya kurator. I måndags var jag där första gången, jag som aldrig brukar vara speciellt osäker kände mig så liten när jag gick in genom dörrarna. Ännu ett nytt ställe med nya människor och hopp om att dom kan hjälpa en...

Jag satt där i 90 min och jag kan nog helt ärligt säga att det var det bästa samtal jag haft med en kurator/psykolog någonsin.
Det känns som att jag kan prata med henne, verkligen prata och den känslan är riktigt härlig. sen förvånas man över att kuratorer kan vara så skickliga, hon läste mig och det vi pratade om fick henne att säga saker som jag bara tänkt. Saker kom ut i det öppna och bara det mår man ju lite bättre av.

Så just nu, ja det här med ilskan, den finns kvar - men dock inte på samma sätt. Just nu är jag mest bara ledsen, det går inte en kväll utan att iaf några tårar kommer krypande men det gör mig inget. kanske måste man skrika och sen gråta. Det känns iaf som jag är på väg, det känns som att m itt "tunnelseende" blivit lite vidare. Och det känns toppen!

Jag tror jag behöver räddas, en klok man sa dock till mig att den enda som verkligen kan rädda mig är jag själv. jag visste inte att man kunde gråta såhär mycket utan att torka ut! jag vet inte hur jag ska göra, eller vad jag ska göra.. tårarna tar väl slut någon gång? snälla säg att dom gör det!

En kram skulle inte sitta fel nu men det finns ingen här, det finns inte ens någon i mitt liv som kan krama mig så som jag vill bli kramad. jag vill ha en trygg famn att krypa upp i och gråta ut i. men det jag får gråta ut i är en kudde, ensam i min säng...

Det finns olika sätt att se på döden, jag brukar dock försöka se det som att du kanske bara behövdes där "uppe". men jag tror ingen kan behöva dig mer än vad jag gör just nu...

det finns så mycket att gråta för!

Nu var det länge sen jag skrev igen, har väl inte haft något att säga egentligen... vet inte riktigt!

Det är mycket just nu, mycket som händer... mycket känslor...

Morfar- jag saknar dig!!!

http://www.youtube.com/watch?v=8cInu3dp-Eg