Jag tror jag behöver räddas, en klok man sa dock till mig att den enda som verkligen kan rädda mig är jag själv. jag visste inte att man kunde gråta såhär mycket utan att torka ut! jag vet inte hur jag ska göra, eller vad jag ska göra.. tårarna tar väl slut någon gång? snälla säg att dom gör det!

En kram skulle inte sitta fel nu men det finns ingen här, det finns inte ens någon i mitt liv som kan krama mig så som jag vill bli kramad. jag vill ha en trygg famn att krypa upp i och gråta ut i. men det jag får gråta ut i är en kudde, ensam i min säng...

Det finns olika sätt att se på döden, jag brukar dock försöka se det som att du kanske bara behövdes där "uppe". men jag tror ingen kan behöva dig mer än vad jag gör just nu...

det finns så mycket att gråta för!