Det känns som att mitt liv aldrig varit speciellt lugnt och behagligt när jag tänker efter och den sista tiden har det verkligen varit allt annat än just behagligt.

Jag skulle kunna dra världens längsta story om vad som hänt, hur jag mått osv men det vet jag inte om jag orkar. I måndags satt jag iaf på KKBC mittemot min kurator och psykolog och hade ännu ett terapi samtal. Vi pratade lite om hur den nya medecinen är och sen hur allt känns.

Nå ja jag satt iaf hos psykologen, Där tipsade dom mig om att skriva brev till de människor som gjort mig illa eller de jag skulle vilja prata med. Jag skulle skriva brevet men sen inte skicka det, bara så känslorna kom ut i ord typ.

Härligt tänkte jag som egentligen aldrig haft problem med att få ner känslor på papper men ack så svårt det visade sig vara! Jag satt mig ner och började med "jag är så arg på dig, du har gjort mig så illa" men kom inte längre, det fanns inga ord!

Det tog mig många försök och det blev många påbörjade brev men nu har jag äntligen avslutat ett med, och ja det kanske funkar. Jag har nog "öppnat" kanalen igen eller något sånt :)