Den här dagen började rätt dåligt, har haft ont i magen hela natten och har det fortfarande. Känns typ som om någon slagit mig, och nej jag har inte haft akrobatiska övningar inatt :P

Jag hoppas det går över snart, kan kanske vara min medecin som spökar men jag vet inte säkert. Jag har slarvat lite med den, typ inte tagit sprutan på en månad och nu när jag försöker vara duktig och ta den så kan det bli lite kortslutning i kroppen kanske. Ja jag vet faktiskt inte men ge det sig inte i helgen så får man kanske uppsöka vårdecentralen :S

Annars då? Jao den här dagen var smått jobbig och jag är på något sätt rätt glad att den är över. Vid delningsrundan imorse kom det en tår och sen höll jag mig hela dagen. Jag kramade nästan hela klassen och sa hejdå och det gick bra. Men så kom Anna och gav mig en puss på kinden och en kram och då brast det. Jag kommer att sakna den bruden alltså, men som hon säger så ska vi ju inte dö och det finns ju både telefon och internet.

Fick en liten avskedgåva av läraren, en liten söt bok om kärlek (smått passande kan man säga) och så fick vi fina HOLA nålar :D

Resan hem var väldigt lugn, jag sov en stund och pratade lite smått med Lena. Det gick ganska fort och min hämtning var redan hos Lena när vi kom fram så det bar av hem rätt fort.

Klev dock ut ur bilen och fick höra lite av vad som hänt här hemma, Har blivit kallad både det ena och det andra av en speciell person och den personen har även passat på att "förstöra" eller "skita i" min mammas planer på hennes mans grillparty när han fyller år.

Och "hon" hade nu tänkt att de skulle vara grillning här med hans släkt på söndag. Hallå utan mamma? Ja och varför i helvete ska jag hjälpa till och göra något hon planerat när hon tydligt visar att hon inte gillar mig. Nej det tänker jag inte.

Jag ringde till mamma och avstyrde allt, och ja just det om jag träffar "henne" imorgon blir det intressant.

Hur ska man som människa kunna ha ett bra självförtoende? Man kommer en bit upp och allt känns okej men det behövs bara en liten sak för att man ska ramla ner och slå skallen i marken.

Jag är trött, less och arg...

Men samtidigt så borde jag vara van, hallå hon har aldrig gillat mig, kommer aldrig att göra det osv och det accepterar jag.

Men något jag aldrig, aldrig kommer att acceptera är att hon säger vissa saker till mina småbröder. Att hon får dem att må dåligt, för när det gäller att skydda sina egna är jag en jävel på det!

Jävlas inte med min familj, och väljer du att göra det så var beredd på några seriösa smällar (dock inte fysiska, eftersom jag tror på att använda munnen)!