Jag hade verkligen glömt bort hur mycket jag älskar Buffy, hur bra den serien funkar som ett ställa att rymma till. In i buffy världen eller något sånt, ibland är det bara så skönt att få sitta och kolla på avsnitt efter avsnitt och knappt vara medveten om en egna liv.

Det låter ju helt absurt men för mig funkar det som ett utmärkt sätt att glömma problemen och bara vara!

För problem finns det ju gott om, jag vet inte hur jag ska förklara dem eller om jag ens ska tänka på dem. Men det slutar endå med att jag liksom ligger i sängen eller sitter här och funderar på  dem...

Jag vet inte vad jag ska göra, jag har ingen lösning och jag hatar det! Den sista tiden har det varit så alldeles för mycket, jag kommer ihåg när jag hade lösningar till det mesta. Vad hände?

Vet jag ens vem jag är? ibland känns det inte så, det är iaf något som är säkert!

Jag är trött och ledsen och det jag behöver finns inte här. Jag framstår kanske som en stark människa och jag vet att jag ibland "vill" ge intryck av att jag inte behöver någon och klarar allt ensam.

Men ensam är inte stark...