Jag är ett jävla helvete.

Tårarna rinner, jag vet varken in eller ut. Det känns som jag ger upp snart, orkar inte hålla på såhär längre. jag lockas av dumma tankar, jag vill fly från verkligheten. Om än bara för en stund skulle det vara så skönt att få sova, sova utan att drömma eller vakna hela tiden. Sova och glömma.

Jag vill inte var den jag är, känner sån hemsk avsky. det är inte bara utsidan jag hatar utan även insidan. Jag hatar den jag blivit, jag är helt "fucked up" och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Alla är trött på mig, jag har ingen att prata med (därför skriver jag här, enda sättet att få "ur" mig det) jag är så förbannat arg och det gör så jävla ont.