Det känns som vissa problem jagar en på något sätt, som om dom liksom spökar för mig. Men Ärligt talat så är det nog vad man gör det till. Jag önskar att mitt självförtroende kunde vara på topp och likaså min självkänsla, livet måste ju vara enklare då. I vissa situationer så vet jag vad jag kan, vad jag är bra på och i vissa lägen har jag helt ok självförtroende med. Men ibland rasar allt bara. Känner mig usel, dålig, otillräcklig, liten, svag osv osv. Det har inte med ER, ni människor i min närhet att göra utan det har bara med MIG att göra. När man har svårt för att gilla sig själv så är det även svårt att tro att någon annan kan gilla en. Jag blir förvånad och jag fattar inte alls vad du ser hos mig men samtidigt är jag så glad. Du gör mig ju lycklig, än om jag just nu är nere i en svacka och inte skulle kalla mig lycklig så är jag lyckligare med dig vid min sida. Jag blir varm i kroppen när jag hör din röst, när jag liger i din säng och ser dig sova känns det som jag hittat hem, jag vill vara med dig hela tiden, jag gillar varje del av dig även om du ibland driver mig till vansinne.

Johanna,

Jag är ledsen att sista tiden varit jobbig men allt jag vill är att starta ett liv, en framtid med dig!

Puss

Natten till idag, ännu en natt då jag var sjukt trött men inte kunde slappna av när jag lagt mig i sängen. Hela min kropp, mitt psyke ja HELA jag är så slutkörd. Jag gråter och somnade sen efter en stund men jagas av mardrömmar igen. Vaknade av väckarklockan 08:15 så några timmar fick jag sova iaf, försöker släpa mig upp ur sängen och idag gick det bättre än på länge. Det kändes riktigt bra att ha ett möte med Kuratorn, jag behövde verkligen det!

Kom in till henne och blev kvar där i 90 min, hon är ärlig och lite brysk men jag gillar det. Hon tycker inte synd om mig för det klarar jag så bra själv. Hon försöker bara få mig att se saker annorlunda, vända och vrida på problemen och kanske, bara kanske kommer man fram till en lösning.

Det finns dock ingen lösning på mina problem just nu, eller jo det kanske det gör men det finns ingen bra lösning. En sak är säker iaf, jag skulle behöva resa bort och lämna mobilen hemma. Bara få åka till ett jävla hotell eller hälsohem eller ja vad som helst. Ni vet, bara få vara, bara få sova, bara få tänka!

Allt det som hänt just nu har fått mig att bli rätt förbannad med, mest förbannad på mig själv men också på människor runt omkring mig. Tydligen ska man inte förstå sig på vissa mäniskor!!!

Vem är du? Egentligen?

Min kurator sa vissa saker till mig som jag verkligen behöver fundera över, jag vet inte om hon har rätt men det ororar mig att hon kanske skulle kunna ha det. Jag önskar att jag visste hur vissa saker kommer att bli, allt känns verkligen ostabilt just nu.

Jag vill bara ställa mig på en bergstopp och skrika, skrika tils mina lungor inte orkar längre. Jag vill bara slå på en sandsäck, slå mina händer blodiga!

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag var gravid. Jga får konstiga sötsug, är alltid rött och mina hormoner spökar som satan. Jag har värsta könslosvallningarna. Allt känns verkligen upp och ner just nu och jag förstår INGET. Vad är meningen med det här? Jag är irriterad på praktiska saker som att det är omöjligt att få lägenhet i Stockholm och att det är typ lika svårt att få jobb, det känns som inget går min väg just nu.

Jag känner mig vilsen och ensamen hela tiden... Min lägenhet känns inte ens som mitt hem längre, jag har ju sålt saker och jag är på väg därifrån liksom så helst vill jag inte ens vara där. I sthlm känner jag mig inte hemma heller, Tyson kan inte vara med där och inga grejor är mina. Jag behöver ett ställe som är MITT! Jag vill ha det NU och jag vill ha jobb NU med!

 När jag äntligen vet litegrann vad jag vill så funkar det endå inte, jag önskar att jag för en gång skull bara kunde få precis det jag ville.

Jag känner mig ledsen, så ledsen och jag vet inte riktigt varför. Det är så mycket som händer just nu samtidigt som det känns som livet står stilla. Allt som håller på hända är sånt jag endå inte kan påverka, och ja för en kontrollmänniska som mig suger det verkligen, det suger att inget kunna göra.

Och samtidigt som jag tänker på allt det praktiska just nu så dyker det upp såhär konstiga tankar. Det finns vissa saker jag inte förstår? Är det jag som är dum eller? för det känns fan så!

Tydligen är det inte meningen att jag ska få leva och må bra iaf, bara vara lycklig...

Jag har verkligen blivit dålig på att blogga nu på sista tiden men det har hänt och händer så mycket just nu. Jag har fan inte haft tid, och sista veckan har jag inte haft tillgång till dator heller.

 Jag kom hem från Johanna den 5:e feb och natten till den 6:e fick jag jättehög feber, 39,9 :( Eve var däckad i nästan  hela dagar och sen den 9:e feb när jag äntligen var feberfri iaf så fick jag ett samtal av Camilla. Hade hänt en oerhört tragisk sak nere i Stokholm så jag bokade en biljett på direkten. Den 10:e på kvällen åkte jag ner igen och igår kom jag hem!

Dagarna nere i Stockholm har varit allt annat än roliga och grymt påfrestande men jag ångrar inte alls att jag åkte. Det känns bra att endå ha varit där och kunnat hjälpa till med så mycket jag kunnat. Mina gammla spöken har dock kommit till ytan lite och nu när jag är hemma finns det saker jag måste göra. Sorg är sorg som en tjej sa och den kommer nog alltid vara det. Man glömmer aldrig men livet går vidare och man kommer ihåg dom fina minnena!

Den 16:e var det begravning och den var jättefin, en rätt så traditionell judisk begravning. Lite olika dom jag är van men fin på sitt sätt. Minnesgudstjänsten var också jättefin, förstorade foton i lokalen och god mat samt fina minnen som berättades.

Jag är så ledsen för att du måste gå igenom det här nu, livet är så förbannat orättvist!

 @>----

Nu är jag hemma igen iaf, flygresan var den värsta jag varit med om. Fick någon sorts magsjuka och allt snurrade, ville bara svimma! Proppade i mig några extra tabletter av min medecin och sen satt jag på toa 40 min av resan. Inte roligt alls!

Skönt att komma hem dock!

I bilen på väg hem till mamma fick jag ett samtal från en förskola i Sthlm, dom ville att jag skulle komma på en intervju :) Känns kul men jag känner verkligen inte för att åka ner så snart igen och har faktiskt inte råd med det heller. Dom skulle ringa idag igen och kanske boka in en tid för telefonintervju. Håller tummarna för det!

nu orkar jag inte skriva mer men jag ska försöka att skriva lite flitigare här nu när jag är hemma igen ;)

Puss

Ja så då var snart Stockholmsresan slut för denna gången, känns ganska bra att få åka hem endå men självklart både skönt och tråkigt. Tåget går imorgon kväll och jag har inte ens hämtat ut biljetten än, ajaj. Måste verkligen göra det imorgon. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag har jobbat idag och åt sen middag på Johannas restaurang men det var inte så spännande. Har en massa känslor inom mig som jag inte riktigt vet hur jag ska få ut,jag vet inte ens vad det är för något. Mår bara lite dåligt, eller nja inte dåligt heller. Ja jag vet inte, svårt att förklara. jag måste ringa lite samtal imorgon, var ett tag sen jag var hos "psykdoktorn" eller rättare sagt min kurator och ja det kanske är därför. När jag sitter där och pratar med henne får jag vara en bortskämd, självisk jävla snorunge och ja det är precis vad jag vill vara just nu.

Nej men seriöst, ibland är det bara sånna stunder. Jag vet att det löser sig och jag är glad över att jag får jobba imorgon med och jag hoppas verkligen jag får det där jobbet. Och jag hoppas bostad blir "fixad"!

Ska ringa Lisa imorgon med, måste klippa mig så fort jag kommer tillbaka till staan. Nej nu kommer snart Johanna hem :)

Puss

Jag åkte till Kista galleria idag, hade inte så mkt att göra och ibland behöver man bara gå runt i affärer lite. Skulle inte ha något speceillt än om jag egentligen skulle vilja köpa nya skor. Men inte fanns det några skor inte, blev dock en ny börs istället :) hehe!

När jag hade kommit tillbaka till Rissne så gick jag på hemköp och köpte lite middag, just när jag stod i kön och det snart var min tur ringde mobilen. Då var det chefen som jag hade Intervjun med och hon undrade om jag ville vikariera på hennes andra förskola i Täby imorgon. Kommer bli skitkul säkert, jag längtar tilloch med :D

Hoppas att mamma och Urban kollar upp boendefrågan, skulle ju vara kul att få åka och träffa henne kanske och titta hur hon bor :)

Nu ska jag vila en stund tills Johanna kommer hem ;)

Puss

Ja i Stockholm händer det ju alltid saker som ni vet, det är lite skillnad motför det man är van. Jag vet som vanligt inte hur eller vart jag ska börja men lättast är kanske att ta dagarna eftersom. På fredag den 30:e lyfte planet äntligen och nu var jag i det.

Fredag kväll mötte Johanna mig vid centralen och sen drog vi ut på någon klubb, träffade lite kompisar till henne som faktiskt tyckte jag var lite osocial. Hehe kan ni tänka er det? Jo ibland är jag bara sån, beror mycket på sällskap och hur man mår osv. Med tanka på allt som hänt inna jag åkte och att jag suttit som på nålar hela resan så var jag nog lite i min egna värld.

Lördagen träffade vi Camilla och Sara, alltid lika kul :D! Vi drog iväg på en gay klubb och ja för mig var det lite som en ny värld,hehe! Men hela kvällen var kul även om vissa saker eller personer gärna kunde få "försvinna".

Söndag blev en riktigt slappar dag, vi låg i sängen typ hela dagen. Jag var ut med vovven en sväng och så men annars hände inte mycket!

I måndags var det arbetsintervju och ja, vad ska man säga? det är ju svårt att gissa om dom gillade en eller inte men jag tror iaf att det gick OK. Var även dit idag en sväng :)

Lågt inatt och surrade med Johanna, jag var helknäpp.  Men jag blir så, samlar på mig saker och sen så gråter jag och gormar till slut. Det är så enomt mycket som händer just nu, känslor flyger omkring i magen som stora skator och man vet inte riktigt vad man ska göra...

Alla har ju ett bagage men vissa är nog duktiga på att "gömma" det och jag då är en sån person som liksom har en öppen ryggsäck. Ett öppet sår typ. Jag vet att det finns saker jag måste glömma och det finns saker jag redan bearbetar men vissa saker tar helt enkelt tid. Jag är bara lite frustrerad just nu, det händer jättemycket och det mesta är inget jag kan påverka så mcket som jag skulle vilja. Jo just det, jag har kommit på varför Stockholmare alltid är stressade också - De kan inte planera, det vet knappt vad ordet innebär! Haha, och jag är då precis tvärtom. Jag älskar planering och struktur, är inte besatt av en almenacka riktigt men planering är bra :D