Det känns som dagarna går otroligt sakta just nu... Är kanske alltid så när man väntar på något men jag har inge tålamod jue. Jag längtar så jävla mycket!

Jag har sålt mer saker från lägenheten, typ allt utom sängen och ljudsystemet. Är bara bra för min framtida flytt till Stockholm eller ja min nuvarande flytt. Känns lite som jag bor här men det känns inte som hemma, jag tror nog Norrland alltid kommer vara hemma för mig. Nu blir det iaf att vara hos mamma rätt länge. Jag saknar Tyson och alla er andra såklart.

Idag tror jag inte det händer så mycket, vet inte vad jag ska hitta på. Imorgon är det iaf bio med Camilla och Sara som gäller, först ska vi käka lite middag och sen ska vi se Män som hatar kvinnor. Blir super kul :)

Vilken seg dag det var igår, jag var såå trött. Är alltid det när man ska ställa om klockan och ja jag hade inte sova så mycket heller.

Var en jobbig dag med en massa stök och jag fick ont både här och där.

Men men, kom hem till slut och fick kasta sig i sängen, se på Gossip girl och bara må bra!

Funderar fortfarande på det här med mina tabletter, men kanske inte smart att sluta just nu? jag vet inte faktiskt!!!

See you!

Jag vaknar upp, svettig och kall på samma gång. Jag minns drömmen, den som stör mig varje natt. Jag hatar den, hatar den verkligen. Jag springer fram genom en mörk skog. Det är någon bakom mig, jag vet inte vem men jag är rädd för för honom/henne. Jag springer tills benen viker sig av trötthet, stannar upp mitt i skogen. Jag känner mig omringad av ondska men jag kan inte se någon, det är ingen där!

Jag hör ett skrik, ett riktigt jävla vrål. Det låter som någon skriker på hjälp, någon är på väg att dö. Jag tittar runt omkring mig, snurrar runt, fort. Hela mitt huvud snurrar och när jag stannar ser jag henne. En flicka som gråter, en flicka som är rädd. Hon ligger där ihopkrupen i fosterställning mitt i skogen, bland alla löv. Hon skriker av smärta. Jag måste hjälpa henne, det måste finnas något jag kan göra. Närmar mig sakta, fortfarande rädd för den som följde efter mig. Känns som någon iaaktar mig hela tiden. Jag kommer fram till flickan och i samma ögonblick jag inser att flickan är jag så vaknar jag ur drömmen.

Shit vad jag och Tina har varit duktiga idag, städat ur förrådet och sorterat. Det behövdes och nu är det rent och fint där. Gillar inte riktigt möbleringen i sovrummet men vet i tusan hur jag ska lösa det. Har några olika ideér men just nu har jag ingen ork eller lust. Det får vara som det är så länge :)

På onsdag blir det hemresa, det känns faktiskt lite som att vara utomlands här.

* De pratar ett främmande språk

* inga saker är mina

* Det är folk jag inte känner överallt

Haha, som sagt. Ska blir skönt att komma hem till Norrland!

Känns lite som jag lever i ett kollektiv med, ett ryskt sådant!

Jag skulle vilja hitta ett jobb och egen lägenhet men nu blir det ju att stanna någon månad i Norland. Jag tror det blir super bra :)

 Hoppas Johanna kan följa med också, hon säger att hon ska det iaf. Blir nog ett lyft för oss om vi bara kan vara i Norrland och vila upp oss ett tag. Är ju mycket som händer för oss båda just nu så lätt är det ju inte...

Men som sagt, lite Norland, lite skoter och lite tid tillsammans utan pappersarbete och tjafs om middag så blir det nog riktigt bra.

Shit det låter som vi är gifta typ, och vi som bara känt varann några månader... :P

Puss

Jag ringde syrran imorse, bad henne kolla posten och se på fan. Äntligen händer det något. Jag längtar samtidigt som jag är nervös, men det är väl ganska normalt.

Skickade in ansökan till skolan igår med, det händer faktiskt saker nu. Känns bra det iaf. Bara lite jobbigt med allt de andra men man får försöka se det positiva och ta en dag i taget typ. Jag som är så bra på det, nej det är lite av en utmaning.

Har nyss varit ute med Nicole en sväng, grymt skönt väder nu alltså. Det är kallt men inte för kallt och solen värmer men inte för mycket. Hehe helt perfekt ;)

Saknar Tyson, lite roligare att gå ut med han faktiskt. Det är klart Nicole är mysig men min hund är ju min...Är väl som med barn. Tycker man inte alltid att sina egna är sötast? Nicole tröttnar på mig ganska fort med, till slut får jag stanna och vänta in henne. Men hon är ju endå 70 människoår, rätt pigg 70-åring måste jag endå säga. Tyson är ju bara 21, han är lite piggare men dock mer galen också.

Den 1:a blir det att åka hem till Norrland, känns riktigt bra. Jag är ju van att alltid ha hela familjen nära och nu är det inte så.

Jag saknar dom ju, ringer mamma typ 100 gånger om dagen fast jag inte har

något vettigt att säga. Hon tycker nog inte alltid det är kul, men men. Hon får stå ut. Jag är värsta morsgrisen jue!

Puss

Shit vilka minnen som kom till liv ikväll.

Jag, Joahnna och hennes kompis var ute på ett litet äventyr. Skulle ner i källaren och fixa lite saker i förråden.  Efter en stund tog vi oss ner i källaren och när vi kom ner fick vi inte upp dörren in till förråden så vi gick hem igen. Mötte en granne som fick följa oss ner och öppna dörren. Sen när vi kom in där så hade Johanna tappat bort nyckeln till hänglåset :S

Vi försökte ringa "ryssarna" som sa att alla verktyg var på restaurangen... Vi var just på väg upp när Johanna fick syn på en annan granne. Tror aldrig hon träffat hon träffat honom förut och hon bara flög på han typ. Frågade om han hade en tång...

Fanny kommer du ihåg turkiet? Har du en tång?

Haha!

Shit vad lätt det är att vända på dygnet, ja eller åt ett håll iaf. Inte lika lätt att vända tillbaka det sen. Just nu har det bara blvivit såhär igen, jag sitter vaken och bloggar till kl 03 ibland.

Känns som nästan allt jag gör och säger blir fel. Jag vill att allt ska vara bra, jag är medveten om att det inte kommer att bli bra på länge men jag hoppas det blir bättre iaf. Jag vill bara ha ett okomplicerat liv, ett lyckligt liv! Vet att jag kanske låter självisk nu men det är inte det att jag inte förstår eller känner medlidande utan jag vill bara inte försvinna ner i ett svart hål jag också. Vissa dagar känns det nästan som att se någon man tycker om tyna bort...

Snart ska vi upp till Norrland iaf och jag hoppas det blir lite av en räddning. Ska bli riktigt härligt att få komma hem, funderar dock på dra lite tidigare och "bara vara" hemma.

Tror faktiskt jag ska passa på att träffa min kurator där uppe med, kanske blir sista gången. Jag gillar att gå dit och prata av mig.

Jag vet inte, men hon kanske kan ge mig lite tips på hur jag ska hantera det här? Hur jag ska bete mig osv. Jag har faktiskt ingen aning men det känns inte som jag gör ett bra "jobb" iaf. Känns faktiskt som jag försöker på en massa olika sätt men allt slutar i katastrof.

Jag vet att man kan trötta ut varandra, att man kan tära så mycket på varann att det till slut inte går rädda. Jag vill inte att det ska hända, jag har varit med om det förut. För i grund och botten så tror jag att det var det som hände mellan mig och Anneli. Vi tyckte olika om väldigt mycket, vi var båda sårade av den andre och vi bråkade om minsta lilla sak. Till slut bråkade vi om ALLT och jag menar verkligen allt. Vi bråkade i flera månader och till slut så var det bara över. Man glömde inte varför vi blev "vänner" men man såg inte den personen längre, man såg bara hat och ilska.

Kan inte säga något annat än att det är tragiskt.

Jag vill bara inte att samma sak ska hända här, jag vill inte att vi ska börja hata varann till slut.

Det finns inget rent hat just nu men det finns grymt mycket frågetecken i mitt huvud.

Ska försöka sova nu!

XoXo

Nyss kommit in från en timmes promenad. Det var kallt som fan men grymt skönt att få komma ut och andas lite frisk luft.

Jag går gärna på promenader när jag behöver samla mina tankar, vet inte vad det är som faller mig i smaken men så fort jag kommer ut känns det som jag kan andas igen. Jag äslkar att höra det knarra under fötterna, okej jag hör egentligen bara min musik men jag vet ju hur det låter endå.

Att bara gå runt och fundera i min egna takt till min egna musik är helt enkelt som medicin för min själ.

Jag fick betygen som fanny skickade idag så imorgon ska jag ansöka till skolan, skrev det "personliga brevet" idag. Ringde Linda, min älskade babe och frågade vad hon tyckte. Hon gillade det och mamma med men Johanna tyckte inte alls om det. Ja alla tycker vi olika.

Blev bara en fnurr på tråden där, hon tyckte det var alldeles för personligt osv medan jag inte tycker det. Jag tycker också det är olika när man söker jobb och när man söker skola. Hon säger att hon tänkte som "arbetsledare" "ägare av en restaurang". Jag tycker endå det ska vara lite personligt, vill inte dom i skolstyrelsen få ett hum om vem jag är? hur jag är som person?

Nej kanske inte... vad fan vet jag?

blablablablabla... Är bara så trött, trött, trött!

Vad händer?

Det känns som jag börjar förlora mig själv eller nja det kanske är fel beskrivning men det känns som jag snart hamnar på ett ställe jag varit på tidigare. Är jag grymt oförstående? Jag trodde faktiskt eller tror halvt fortfarande att jag är en bra människa. Något är väldigt fel? Man ska inte känna såhär! Ibland kanjag tro att jag är sjuk, riktigt sjuk. Alltså typ en hjärntumör som gör mig sånhär men innerst inne så vet jag att det inte är så. Det här är bara jag, jag är som jag är!

Jag skriker när jag blir upprörd, jag gråter mycket, jag blir fort arg, jag hatar, jag glömmer inte, jag tänker hela tiden, jag vrider och vänder på saker, jag är elak, jag förstår inet alltid, jag är rak, jag är ärlig, jag är brutal, jag är brysk, jag är uppkäftig, jag är lat, jag är hård, jag är orättvis, jag är klumpig, jag är självisk, jag är kritisk. Jag är allt det här och lite till!

Det var ca 3 veckor sen jag gick till läkaren på A-torp i Skellefteå, det enda hon sa var att jag skulle spraya näsan med cortison spray 3 ggr/dag i en vecka och sen 2ggr/dag i en månad. Idag tog sprayen slut så nu har jag maila iväg och bett om nytt recept. Hoppas det går fort den här gången. Jag är riktigt tät i näsan hela tiden, kan fan inte andas alla genom den nu. Hmm undra om det är polyperna? Fick ett tips av Johanna att testa skölja den så imorgon ska jag iväg och köpa en nässköljningskanna. Låter som en helt fantastiskt härlig sak, ja jag skulle snart kunna göra vad som helst bara min förkylning försvinner.

Längtar till imorgon, kanske blir en sketabra dag juh :D

Nu ska jag försöka sova, kika in i sovrummet så Johanna somnat bara. Stackaren kan inte sova bredvid mig. Hon säger att det låter som en krigszon blandat med både tåg och helikopterläten... Hehe!

Puss på er!