Ja den här dagen har varit lång, känns som evigheter kvar av den med. Jag vet inte varför dagarna går så extremt sakta eller varför jag känner mig som jag gör men något är det iaf. Och det där något, det är jobbigt.

Hur vet man egentligen vem man är? Vad man vill ha? Vad man gillar? vad man ska göra? Det finns hur många frågor som helst som liksom "poppar" upp i mitt lilla sjuka huvud och jag har absolut inga svar.

Jag är en orolig själ, flyger fram och tillbaka hela tiden. Blir jag någonsin lugn och trygg i mig själv? Jag är snart 24 år och inte har jag gjort mycket här i livet, patetiskt egentligen.

Jag har en utbildning som är inget värt, kass med pengar och bor åter igen i en ny lägenhet. Eller ja snart så, på fredag får jag hämta nyckeln.

Jag har ingen vad jag vill med något och det är allt jag tänker på hela tiden. Ena stunden intalar jag mig att "ensam är stark" och i nästa stund vill jag bara ha en kram av någon.

Det är fan dags att jag tar tag i mitt liv, men hur i helvete ska jag kunna det när jag inte har någon aning om vad jag vill.

Min plan är att bo i Robertsfors i sommar och försöka jobba så mycket som möjligt medan jag väntar på svar från skolorna. Men vad händer sen då?

Ska jag flytta ännu en gång om jag kommer in? Flytta långt åt helvete för att plugga ett år? Jag har ingen aning, ingen aning om något.

Kan ingen bara tala om för mig vad som är rätt att göra?

Jag försöker tänka på de senaste stunderna jag varit lycklig och vet precis vart jag hamnar då. Men frågetecknena är många och jag vet inte om det finns några lösningar...

Allt känns smått hopplöst och jag är rastlös mitt i allt, tar det lugnt eftersom jag är sjukskriven men blir galen av det här. Jag vill göra något, ut, ut, ut...men den stora frågan är vart?

Nog om det nu.

Jag har bakat två rätt fina kladdkakor till min lillebror som fyller år idag, skrev Isak på dem med florsocker :)

Sen lagade jag mat till hela familjen med och har även hunnit med fyra relativt viktiga samtal under dagen, ja det är ungefär vad jag gör på dagarna. Eller ja, jag har sett två filmer med och ett avsnitt av Grey´s Anatomy. Har sett hela säsong fem nu så ligger 3 avsnitt före kanal5.

Kollade även upp priser till Pride09 samt när det hela inträffar. Vill, vill, vill verkligen åka men att bo på hotell en vecka typ är inget jag har råd med :( 

Sen kostar inträdet och resan också. Får väl se vad som händer men jag vill  åka, det är ett som är säkert!!!

Livet suger (iaf lite) just nu!

Jag vet inte vad det är med mig egentligen, kan det vara att jag under två dagar på sjukhuset fick vara utan mina anti depp? Är det vad som gjort mig såhär. Jag gråter för inget alls och känner mig ledsen mest hela tiden...

Senaste veckan har varit en kamp och jag lyckades, jag gick igenom den relativt själv och överlevde. Har haft ont som fan och tagit mycket smärtstillande. Nu kan jag förstå varför människor tar droger på ett helt annat sätt. Så fort jag hade ont tryckte jag på en knapp, en sköterska kom och sen fick jag smärtstilande rakt in i blodet. Känslan av att allt var underbart, inget var fel och hela huvudet var fluffigt på något sätt. Det var en mäkta underbar känsla och jag saknar dom där sprutorna nu.

Träffade två tjejer på sjukhuset, en härifrån som är riktigt trevlig men som jag dock inte haft kontakt med förut och så en tjej från skellefteå som också var supertrevlig. Alltid kul med nya kontakter som sen kanske kan bli vänner :)

Humöret mitt går upp och ner hela tiden, ena sekunden gråter jag och nästa kan jag le. På sjukhuset grät jag mest, både av smärta men även av saknad, ensamhet och en massa annat. Jag fick iaf komma hem efter fem dagar och det kändes bra även om jag grät i bilen hem med. Både för att jag saknar personalen som var helt underbar. Aldrig tidigare har jag träffat bättre läkare, kirurger, sjuksköterskor och undersköterskor. Lycksele lasarett får helt enkelt tummen upp av mig!!!

Och sen för rädslan av att komma hem och inte ha tillgång till dom där super underbara sprutorna. Nu är allt man får alvedon, 4 ggr/dag. Tur att det faktiskt går riktigt bra endå. Sover lite dåligt, kliar på magen och är trött mest hela tiden men det är kanske vad man kan förvänta sig. Jag är ju sjukskriven en månad nu så det gäller att försöka ta det lugnt!

Jag ska vila en stund nu, men skriver snart igen!

XoXo

Åtta dagar kvar sen smäller det :)

Det händer inte så jävla mycket på dagarna, försöker sysselsätta mig så tiden ska gå fortare och jag slipper tänka på både ena och det andra.

Igår hade mamma och Urban bjudit hem lite vänner på singstar kväll, jag fick vara med om jag ville såklart. Var med en stund sen tog jag mitt förnuft till fånga och såg en film istället. Blev my best friends girl, den var helt okej. I början undrade jag verkligen vad det var för sjuk film men den blev bättre.

Nu sitter jag här, har nyss vaknat efter en helt okej natt. Lite svårt att sova men det är jag van. Brukar ha lite sömnsvårigheter då och då.

Lagade mat åt familjen igår med, kyckling ch klyftpoatis. Blev riktigt gott men jag var lite för feg med kryddningen :S men men det smakade bra endå! Unda vad man ska laga idag? Hmm ja vi blev bortbjudna men jag ska nog vara hemma. Kanske latar mig och kör en billys. Det funkar ju det med!

Nej nu ska jag försöka hitta på något att göra för en sund!

XoXo

Nu var det ett tag sen jag skrev igen, har inte orkat men heller inte haft så mycket att säga. Tillbaka i Norrland och ser fram emot den 20:e nu. Funderar mer än vanligt just nu, vet varken ut eller in.

Jag hatar att behöva göra andra människor ledsna och besvikna men ibland kanske man måste välja. dem eller jag? Allt har varit extremt intensivt och det kändes som att det var det enda som fanns kvar att göra.

Är det meningen att det ska vara vi så kommer kanske en till möjlighet och annars, ja då kanske vi kan vara kompisar iaf.

Första natten ensam på ett tag nu och det kändes, låg vaken och vred på mig ända in på småtimmarna. Även om jag tror att det är rätt beslut så saknar jag dig. Det är mycket som händer i livet och ingen av oss kanske har tid, kraft, energi eller är redo för ett förhållande just nu. Ja jag vet inte, jag kommer saknda dig länge iaf. Du har lyckats göra intryck på mig och jag föll handlöst. Jag hoppas vi ses någon dag igen!