Jag fick en kommentar av en person som kallar sig hejsan, såhär skrev den.

"en del människor har inte råd att gå till en psykolog så alla kan tyvärr inte göra det. för det kostar när man är över 20 eller? och sen finns det människor med som mår dåligt men inte behöver psykolgog hjälp att det bara är i perjoder. eller hur?"

Jag vet inte vart du "hejsan" bor eller vem du är, hur gammal du är osv men där jag bor finns det gratis hjälp att få av ett otroligt gulligt gäng. Ungdomshälsan, dom finns för ungdomar upp till 25 år men åldersgränsen är inget dom håller hårt på. Har ni inte Ungdomshälsan där du bor kostar det 100 kr varje gång att besöka en psykolog/kurator precis som när du får öroninflammation eller något sådant. Efter 900 kr dvs 9 gånger har du gratis vård i ett år och då ingår ju ALL vård. Det är en av få saker som är bra med Sverige enligt mig. Och skulle det mot förmodan vara så att du "hejsan" inte har 100 kr men mår otroligt dåligt kan alltid kommunen hjälpa dig, dvs SOC! Jag har erfarenhet av både psykologer man betalar för, ungdomshälsan och SOC.

Sen som du säger, alla människor kanske inte behöver psykolog. Har jag sagt det? Inte min mening i så fall för jag pratar rent teoretisk om ungdomars och människors psykiska hälsa. Har man dock återkommande mörka perioder så som du beskriver, att man mår dåligt i perioder så är det väl helt normalt. Men det finns en fin linje mellan deppression och vanligt illamående faktiskt. Känner man att allt är hopplöst och man gjort sitt, bara vill försvinna osv så skulle jag rekomendera psykolog! Men å andra sidan, vem är jag? Bara en tjej som har mina anti depp piller och mina psykolog träffar pga mina dåliga perioder :P

Ja det känns som det faktiskt är det som pågår, ett krig online via bloggar. Alla är arga, besvikna, sårade, ledsna och allmänt förbannade och vi är alla duktiga på skriva det i våra bloggar.

Som jag sagt tidigare, jag tycker bloggar är bra. Min blogg hjälper mig att få ur mig känslor så jag kan vara mer normal i vardagen för har jag skrivit av mig funkar jag bättre liksom. Alla kan nog inte förstå det men jag är säker på att det finns en del bloggare där ute som fattar precis vad jag menar!

Det är verkligen tråkigt att saker och ting blir som dem blivit nu och det tror jag inte jag är ensam om att tycka. Jag kan dock bara tala för mig själv och för mig känns det som onödigt med allt bråk. Jag förstår vissa människor och andra förstår jag inte alls men det är väl så det ska vara. Är inte meningen att man ska förstå alla och det är ju inte alltid man förstår själv varför man gör som man gör.

En viktig sak är dock att man faktiskt inser att man gjort fel och kan stå för det, som jag sagt förut så är inte jag perfekt utan långt därifrån. Jag gör dumma saker och jag sårar människor men det gör ju vi alla mer eller mindre. På sista tiden har jag insett en del saker, du liknar en person jag kände för länge sen och det är tråkigt för det är ingen komplimang tyvärr. Och det är heller ingen komplimang till mig, verkar som jag intresserar mig för trasiga människor alldeles för mycket. Varför är det så? Varför vill jag hjälpa och "fixa" människor?

Något som dock är bra är att jag insett en hel del, jag vet inte varför jag vill "fixa" men jag vet att jag varken kan eller ska hjälpa dem. Jag vet att jag inte mår bra av att göra det och nu när jag fått några år på nacken vet jag också att det är okej att välja sig själv.

Sen vill jag bara säga till alla som kan hjälpas av det. Att söka hjälp för sina psykiska problem är inte något man ska skämmas över, och det är heller inte något som symboliserar svaghet. Utan tvärtom, jag tycker det symboliserar en människa som vet att den behöver hjälp och vill må bra.

Jag var med i en intervju för en tidining i Ske-å för några månader sen om just det här, att våga söka hjälp och hur det har förändrat mitt liv. Den psykiska ohälsan är större än någonsin just nu och det är otroligt många som aldrig får den hjälp dom behöver. Jag tycker det är enormt tråkigt för det finns grymt mycket bra psykologer även om det också finns en hel del rötägg där ute. Jag har haft ganska tur och fått tag i bra psykologer, självklart har jag stött på några sämre också men som patient har man alltid rätt att kräva en annan psykolog. Det måste ju liksom "klaffa" mellan mig och psykologen på ett sätt som inte behövs med en allmänläkare. Sök hjälp, det är allt jag kan säga. Dom finns där ut för att hjälpa!

Ja det känns lite så faktiskt, man läser bloggar och får smaka på deras frustrerande vrede och ja ag är likadan. Det är ju värsta bloggbitches numera och många sitter bara och kastar skit på varandra. Jag "kastar skit" om vi nu ska kalla det så men jag står också för allt jag skriver och oftast iaf till 90% av gångerna vet personen jag skriver om redan vad jag tycker.

En sak är iaf säker, jag är ingen dramaqueen utan så som jag skriver så känner jag och visst skule jag kunna skriva mer utförligt men varför? Ser ingen anledning till det faktiskt. Självklart får man skriva vad man vill på sin blogg, vi har faktiskt den friheten i detta land, en av få saker som jag älskar med Sverige :P

Jag tycker heller inte man ska ta åt sig av allt som skrivs, det är klart att det kanske är uppenbart att någon nästan skriver ett inlägg "till" mig men då är min fråga varför? För att få mig att må dåligt? Människor lyckas inte på det sättet med mig, vill man trycka ner mig och spotta på mig får man nog göra det rakt i mitt ansikte faktiskt. Kalla mig trög eller dum men varför ta åt sig så enormt mycket av något som bara skrivs på en jävla blogg egentligen?

Min blogg fungerar som den dagbok jag aldrig haft och jag älskar det, jag älskar att kunna skriva av mig om precis vad jag känner, tycker och tänker men jag skriver det inte för att vara jävlig eller dum.

Och ja vill jag säga något till en person så gör jag oftast det med!

Men det är kanske jag lite ensam om, jag vet inte!

I grund och botten, alla ni som läser en massa bloggar där ute i cyber rymden. Man kanske ska akta sig för att döma människor allt för hårt. Jag är duktig på döma människor med men samtidigt vill jag nog inte kalla det att döma någon när man bara inte förstår sig på dem.

Det finns ju dock enormt många människor man inte förstår sig på och det bästa man kan göra är väl att släppa det, vilket jag också gör. För vem har egentligen tid och energi att försöka förstå sig på någon som ändå inte vill bli förstådd? Vissa saker kan jag faktiskt förstå, en hel del faktiskt och när jag då förstår det ser jag ingen idé till att döma människor för just det.

Jag ska berätta en hemlighet för er alla, något som en del av er vet redan men för att göra det glasklart tänker jag nu skriva ut det här. I min dagbok, på min blogg.

Min syster, min enda syster beskyddar mig vilket alla mina syskon gör faktiskt. Till och med min yngre bröder beskyddar mig för alla i min familj vet vad jag gått igenom. Varför dom vet det är för att jag sökte hjälp och visade till slut dem i min närhet hur jag egentligen kände mig.

Fanny, min ängel har levt med mig under mina bra och dåliga perioder. Hon har alltså gått igenom mina deppressioner med mig och alltid funnits där för mig. När jag låg i sängen och ville dö såg hon till att jag fick mat, att tyson fick mat, att lägenheten blev städad osv osv osv. Hon har sett mig som sämst, hon har sett mig spottad på och sårad som satan och hon har aldrig vikt från min sida. Så ja människor, vi skyddar varandra. Det är vad vi människor gör. Om hon ser mig bli sårad och behandlad illa så blir det automatiskt så att hon inte gillar den personen som sårar mig.

That´s life people! Jag tror att många känner igen sig i det, jag vet att jag gör det i alla fall. För saken är den att om någon skulle såra en person som jag älskar så...ja ni förstår!

Ska avsluta det här inlägget med ett tack till dig syster, du är fan i mig mitt allt och jag skulle inte vilja leva utan dig! Du finns där för mig när jag är arg, ledsen och mår skit och du finns där för mig när jag är glad, lycklig och vill hoppa runt och dansa. Du finna alltid där för mig och vi har delat otroligt mycket, finns ingen som känner mig så bra som du och jag skulle inte vara hel utan dig vid min sida!

Älskar dig nu och för evigt!

Puss

Jag förstår verkligen inte allt det här? Vad gör jag mitt i denna röra bland människor jag knappt känner? Är ni seriösa alltså? Det kändes jävligt skumt att prata med dig ikväll men förstår varför du ringde, liksom lika bra att prata ut om problemen. Ibland säger man kanske saker man inte borde men samtidigt så när det gäller hela den här storyn vet jag inte vad jag ska tro riktigt. Allt löser sig nog till slut och jag tänker inte stå i mitten eller ens bry mig faktiskt.

Så okej, man kanske inte alltid kan lita på mig. Men jag är jag och jag är ändå trots mina tabbar relativt stolt över den jag är. Jag följer mitt hjärta, gör galna saker och får sen sota för det. Men jag lär mig något på vägen också, och jag ångrar inget!

Jag försöker att ställa upp för mina vänner och oftast om man berättar något håller jag det för mig själv, men saken är den att det finns undantag. Det finns undantag och det undantaget heter nog Fanny oftast men sen finns det andra undantag med. Om du gör något jag ogillar, behandlar människor dåligt varför ska då jag behandla dig bra? Så brukar jag tänka när jag är ledsen, sårad, arg och besviken. Och ja ibland säger man saker man kanske inte borde sagt men har inte vi alla gjort det någon gång? Vi är ju ändå bara människor allihopa!

Jag tror inte du är den ända som känner att dom vill ge upp, att orken är slut och man är jävligt less! Det är synd att måsta känna så, jag vet hur det känns. För faktiskt om jag ska vara ärlig är det precis så det känns för mig med. Jag har annat att lägga min energi på än det här, jag har bättre människor i mitt liv och andra saker att göra, saker som får mig att må bra så jag tänker skaka av mig det här nu och krypa ner i sängen.

Du vill inte vara min vän, du vill aldrig festa med mig igen och du tycker inte du gjort något fel. Nej precis, som jag sa i telefon...Vi alla kan verkligen tycka olika och tolka saker olika.

Men i slutändan så tror jag på ödet, för ödet har jag gjort mig lycklig just nu och det är faktiskt allt som spelar roll :)

See Ya!

Igår kväll var vi ut med Madde som fyllt år, var kul att få gå på ställen man annars inte skulle gå till :) Jag drack tequila för första gången och det kanske man ska fortsätta med. Drack dock inte så mycket och vi åkte hem ganska tidigt, skönt :)

Hände en lite rolig sak på väg hem dock, eller ja man kanske inte ska kalla det roligt för vi blev lite förbannade men i slutändan kan man inte annat än skratta åt det.

Vi sitter och väntar på tåget och jag har mitt ena ben över Johannas, helt plötligt kommer det en gubbe från ingenstans och börjar cirkulera runt oss. Han kollar konstigt med liksom avsky i blicken och kan inte sluta glo. Johanna blir irriterad och frågar vänligt -kan jag hjälpa till med något?

Han säger tyst -nej men fortsätter endå stirra på oss som en galning. Johanna ber honom sluta glo och han svarar med att han inte alls glor och att vi inte är så snygga så vi borde gå runt och tro att människor inte kan sluta tita på oss. Vi båda blir mer och mer irriterade och sen kastar han ur sig en kommentar "ni är lesbisk skit"! Alltså seriöst mannen, det var det bästa du kunde komma på? Vi blev ju verkligen sårade, eller inte...

Ja det hela kändes som en lite skum dag, kände mig lite OFF efter gubben med kryckor och sen den här jubelidioten som inte klarar av att veta att en del kvinnor ur han klarar sig utmärkt utan män.

Men det var en bra dag med och när det bara var två stationer kvar till våran slutsation sätter sig en kille och en tjej på andra sidan gången. Vi hör hur han snackar om att han förlorat ett "vad" och att han blivit kissad på. Vi båda skrattar till och johanna flyttar in mer mot väggen. Killen märker självklart det här och då var snacket igång. Blev en hel del om hur kiss luktar och hur varmt det är och att det kan vara skönt att bli kissad på. Hahaha, sjukt härlig kille iaf. Så ja det finns faktiskt trevliga människor här med ;)

Vi kanske ska ut ikväll igen, får se hur det blir. Men innan ska Johanna jobba och jag ska försöka få lite skolarbete gjort. Känns som det liksom tynger mina axlar att jag har så jävla mycket läxa, så min plan är väl att försöka göra så mycket som möjligt idag medan Johanna jobbar :)

Så då kan jag vara mer ledig utan ångest sen. Har ju liksom 3 kapitel Företagekonomi med tillhörande frågor, 2 kapitel Rättskunskap med tillhörande frågor, En engelska uppgift som jag inte fattar ett skit av och så Matte då såklart. Ja som ni hör är det en hel del saker... Känns så jävla drygt just nu :(

Nej men jag ska börja med läxan istället för att sitta här och dega.

Puss & Kram

Är det inte sjukt hur man kan sakna folk även för några dagar? Vet inte varför det är så och egentligen kanske det inte är bra. Jag vet inte, men man blir så van att ha dig så nära och på något sätt har det ju alltid varit så, you and me against the world. Eller ja ibland har det varit against each other också men det är så det ska vara ;)

Mizz you Sis :)

Första dagen i Sthlm idag, känns super mega dunder bra faktiskt. Kom ju ÄNTLIGEN, till slut fram igår efter en 9 timmars bussresa utan några längre stopp så man kunde röra på sig. Jag trodde allvarligt att någon limmat fast mitt arlse i sätet och hade fan ont lite överallt. Men det var värt det, nu är jag ju här ;)

Idag har jag vi lallat runt lite i affärer och kikat på saker, både sånt vi behövde och inte behövde...Haha!

Jag vill liksom, typ kpa en väska som jag fick syn på idag...Hmm jag kanske har råd? Men jag har ju nyss köpt en ny, fan alltså!!!

Skulle vilja köpa en massa andra saker med men jag vet inte, får nog hålla i plånboken lite faktiskt.

Hände en lite sjuk sak idag med, en gubbe som gick på kryckor kommer in på Pressbyrån där jag och Nesrin står och pratar medan vi väntar på Johanna. Han verkar lite udda och faller nästan över disken med glass, jag och Nesrin tittar typ frågande på varann och tänker. Hmm man kanske ska hjälpa honom?

Men aj då, han får kontroll på både kroppen och kryckorna och säger sen akta dig till mig, ser du inte att du står i vägen din feta elefant?

Jag blir så jävla stum och liksom känner bara att jag vill gå därifrån, men Nesrin reagerar och säger -hon stod faktiskt inte i vägen och dessutom säger man inte sådär till mäniskor. Han den äckliga gubben ger sig dock inte utan höjer bara rösten och då vaknar Johanna upp och ger sig in i leken med, till slut höjer han ena kryckan och liksom hotar med att slå oss. Tjejen i kassan på Pressbyrån säger att hon tycker han ska gå ut och efter ett tag gör han det iaf!!!

Verkligen skumt alltså, det finns idioter, och rätt många med!

Jag har liksom blivit kallad såna där saker så länge jag kan minnas och trodde eller hade väl hoppats att det endå skulle ta slut någon gång men det verkar inte göra det.

Jag har liksom gått ner 30 kg men blir endå kallad fet, kändes inte sådär super bra. Men samtidigt så tar jag inte åt mig allt för mkt, han var ett Ryskt fyllo på kryckor…Hans liv är endå värre än mitt. Även om jag skulle se ut som en elefant skulle hans liv vara värre och han vara fulare :P

Nu ska jag göra mig redo för kvällen, see ya!

Idag har jag haft Matte prov, det gick riktigt bra tror jag :) Får kanske veta imorgon om jag har tur. Sen har jag även bytt lite lektioner idag och slipat till mina kurser. Hade ju valt webbdesign men tog bort den igen och la till Företagsekonomi A och B så det känns spännnde. Måste ha det om jag ska läsa redovisningsekonom senare, inte för att jag vet vad jag vill bli när jag växer upp men kan vara bra att ha såna kurser när tankarna finns där redan :)

Fick också veta att det är studiedag på måndag och så blev jag ledig fredag så istället för att åka till Johanna den 2a åker jag imorgon, Pappsen ska skjutsa mig till bussen och sen blir det 9 timmars resa mot storstaden :D

Längtar ;)

Nu ska jag följa gummsan Jessica till bussen, var otroligt kul att hon kom hit och hälsade på. Har verkligen saknat dig gumman!

Puss

Ja så var det Mlåndag igen, det känn som veckorna i skolan går ganska fort endå. Jag vet inte om det går bra dock, vissa ämnen känns kul medan andra känns riktigt tråkiga. Eller nej tråkiga var att ta i men svåra upgifter och man förstår inte allt så då blir det genast tråkigt. Men men, igår gjorde jag klart ännu en uppgift i Engelska kursen så de känns bra, bara ta nästa uppgift då :)

Det är ganska lugnt här i Robertsfors, Fanny och Robert har invaderat min lägenhet just nu och det är ju alltid kul med besök ;). När som helst dyker nog Elina förbi med, vi ska se film. Haha, om vi lyckas den här gången, brukar bara bli en massa prat när vi ska se film :P

Måste väl erkänna att jag har ganska mycket funderingar just nu och ett ganska stort problem som jag måste ta tag i, jag skulle behöva hjälp men vet inte riktigt vem jag ska be. Hmm jag måste fundera ut det och liksom ta tag i det nu. Annars kommer det här inte alls sluta bra :(

Idag har jag städat när jag kom hem från skolan och sen har jag inte gjort så jävla mycket mer, suttit framför datorn lite osv.

Här kommer lite bilder från helgen, hade tagit med en systemkamera från skolan hem!