Ja seriöst, kan någon svara på det? Varför är jag så jävla dum och osäker? Vad har fått mig att bli sån som jag är? Jag litar inte ett skit på människor och förväntar mig hela tiden en kniv i ryggen, varför? tänk vad mycket bättre man skulle må om man kunde tro gott om människor, inte alla men en del iaf.

Varför, varför, varför? Det snurrar på som fan i huvudet nu och jag tycker inte om det här. Jag hatar det, jag hatar att jag är som jag är. förut har jag beskrivit mig som både kompilcerad och så har jag även nämt orden "dark and twisted". Jag börjar tro att det är mer än så, kanske borde jag uppsöka professionell hjälp? Varför ser jag mig själv som "usel" eller nja "usel" är fel ord men jag ser bara mina fel, eller nästan bara mina fel. Egentigen, javisst, jag vet att jag är bra på både det ena och det andra men än sen då? alla kan lära sig såna saker? Vad gör mig speciell? Vad gör mig älskvärd? förtjänar alla människor att älskas?

Jag önskar jag hade svar på alla dom här frågorna och jag önskar jag visste precis varför jag är som jag är och tänker som jag tänker. Låter det helt sjukt? Är det sjukt att vilja vet varför man är den man är?

Om jag ska försöka tänka praktiskt på det hela, vilka upplevelser har fått mig att må piss? Ja det är en hel rad, och dem flesta är aldrig lösta utan jag har bara stängt inne dem.

Senast igår stod jag och diskade, har ätit kyckling och potatis och när lukten ångar upp i mitt ansikte kommer en känsla krypande och jag minns exakt en situation. Hur förnedrad, missförstådd och dum jag kände mig. Jag äcklas av min feghet att aldrig tala om för människor hur illa dem gjort mig, jag äcklas av mig själv.

Men skulle det få mig att må bättre, om jag skrek ut all min ilska gentemot vissa människor skulle jag må bättre då? Jag tror faktiskt inte det, utan så fort jag skrikit eller lugnt talat om för dem vad jag tycker skulle jag få ångest för att jag fått dem att må dåligt. Varför, varför bryr jag mig så mycket om andra? Ja alltså det är bra att bry sig om sina medmänniskor men iband skulle jag vilja ha förmågan leva efter ordspråket "sköt dig själv och skit i andra".

Det finns så mycket tankar som snurrar i mitt lilla huvud, jag vet inte vad det beror på. Saken är den att jag har människor i min närhet som jag litar till 100% på, som jag vet aldrig skulle göra något för att såra mig osv. Och jag kan prata med dom. Men jag tror faktiskt att jag saknar att prata med någon som inte är lika vilsen som jag, någon som har mer svar, är mer vuxen eller ja något sånt.

Och visst skulle jag kunna prata med Mamma och Urban men nej, det känns bara konstigt. Jag borde verkligen försöka få tag i en bra psykolog. Men då är saken den att i Robertsfors har vi bara en kurator och enligt mig är han dålig, riktigt dålig. Så vart ska jag då ta vägen? Umeå? Det är alltså meningen att en fattig student ska ta bussen in (60 kr), gå till psykologen (100-300 kr) och sen ta bussen hem igen? Och ja det ska man ha råd att göra ca en gång i veckan? Är ni fucking seriösa, jävla skitkommun!

Eller ja kanske ska man testa terapi online, så då kan en självmordsbenägen 14 åring sitta och ge en råd. Sjukt bra idé, nej nu är jag kanske lite för kritisk. För det där med terapi online vet jag inte så mycket om för att vara ärlig.

Jag vet bara att det finns sjukt mycket jag skulle behöva prata om och just nu vet jag inte vart jag ska vända mig...?

Alla mina känslor är upp och ner just nu, eller ja det är dom väl fan hela tiden. Men just nu känns det bara piss. Jag är skiträdd för att "vara sårbar" och jag hatar det verkligen, men tydligen mår man bra av det och behöver vara det ibland. Jag är skiträdd för att såra dig igen och jag är skiträdd för att bli sårad. Som ni hör är jag rädd för allt, men det jag är mest rädd för är att du ska inse att jag inte är värd att "kämpa" för, att jag inte är värd "kampen". Jag är bara rädd för att du ska inse att jag typ är ett "psykfall" och lämna mig, okej jag kanske inte är ett psykfall men jag är jag, jag är knäpp och konstig och jag kommer driva dig till vansinne. Tänk om du hatar mig till slut? tänk om du inte kan leva med att jag "glömmer" stänga locket på tandkrämstuben eller att jag skiter i att bädda sängen osv osv. Jag skulle kunna rada upp hur mycket som helst alltså, tro mig!

Jag vill så jävla mycket, jag ser fram emot så mycket men samtidigt finns det en ond jävla röst i mitt huvud som lite tyst säger " räkna inte med att det blir som du vill"! Varför är den rösten där? Jo för att jag blivit pissad på så många gånger utan att ens se det komma. Jag tror det är en försvarmekanism kanske, jag vet inte, jag är ingen jävla psykolog men jag kan tänka mig det.

Om jag försöker vara beredd på att allt går åt helvete kanske smällen blir lindrigare när/om den kommer? förstår ni hur jag tänker?

Jag vet, sjukt, sjukt, sjukt... Vad hände med att tänka positivt och sluta vara så jävla osäker?

En sak som är säker iaf är att jag bestämt mig för att försöka, försöka vara sårbar och säga vad jag tänker, tycker, känner osv. Jag har sagt vad jag vill, jag vet vad jag vill nu, jag vet hur min dröm ser ut och det känns bra men skrämmande. Varför det känns skrämmande är väl pga det är en hel del jobb på vägen. Okej, jag vet...det är alltid jobb med förhållanden osv osv.

Men det är mycket annat också, inte bara det vanliga. mycket annat som känns både lite skrämmande och frestande. Det är egentligen dags att börja leva, hålla huvudet högt och intala sig själv att man "får" finnas till och vara precis som man är. Jag vet ju att det är så, men eftersom det sitter andra saker i ryggmärgen så kommer det ofta fram och upp till ytan. Jag vet inte varför jag känt så tidigare heller, men det är en av många känsor jag levt med. Den känslan av att jag inte "får" eller "borde" finnas och det är svårt att ändra på sånt som sitter djupt in i själen.

Livet är inte lätt, inte en dans på rosor eller ens något liknande. Livet är en kamp, en utmaning och om man väljer att leva ska man väl försöka göra det bästa av livet? Jag skulle bara vilja kika in i framtiden, skulle nöja mig med att se 3 månader fram alltså. Jag skulle bara vilja veta, veta om det blir bra och om du tar emot mig när jag faller? klarar vi det tillsammans? gör vi varandra lyckliga?

Jag tror att det typ kan vara skrivet i stjärnorna som dom säger, ja eller något sånt. För än vad som hänt och än hur jävliga vi varit så har ingen av oss kunna släppa den andra. Det kanske är meningen, ödet, vi kanske är menade för varann? Hehe ja om man det visste, men samtidigt kanske det skulle vara tråkigt med...Ja det tål att tänkas på!

Nu ska jag fan i mig försöka sova, känns lite bättre nu när jag fått skriva av mig!

Puss och Kram

 

Mari

19 september 2009 22:49

Vännen man är den man är. Jag älskar inte mig själv alla dagar. Jag kan känna mig dum ful äcklig fet allt...men man måste tänka på vad man har o inte vad man inte har. Kan man inte älska sig sj kan man inte älska någon annan. Du e en underbar tjej, jo jag vet jag känner dig inte så väl men du förtjänar allting gott. Jag tror inte dåligt om folk aldrig. Det e folk som visar sig som idioter för mig. Jo precis jag e blåögd jag vill bara tro gott om alla. För att jag vill det ska vara så att alla ska älska o ta hand om varandra men överallt finns det rötägg. Men vad ska man göra. Jag hoppas du förstår hur jag tänker o att du får må bra o inse vem du e och att du e underbar som du e. Ta hand om dig
kram Mari

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu efter ca två års tid här på bloggplatsen så slutar jag, ni kan följa mig på http://loverandhater.wordpress.com/ om intresset finns! Den här sidan kommer dock ligga kvar då gärna vill gå tillbaka och läsa själv ibland :D Har fått mycket fina komm...

Har ni någonsin haft en känsla? Alltså kan vara om vad som helst mellan himmel och jord, jag har haft en känsla rätt länge nu. Var nog snart en månad sen den först dök upp och den har bitit sig fast totalt. Jag vet inte vad jag ska göra åt den? Man...

Är det verkligen dags nu, dags att ta beslut som vi båda hela tiden skjuter upp? Vad menar du egentligen? Vaknar av ett sms med en text som jag inte alls förstår, förstår inte mycket när det gäller dig. På sista tiden har det hänt rätt mycket och jag...

Japp, var hos frisören idag och blev riktigt nöjd. Färgen är precis så som jag velat ha länge och frisyren rockar... :D Har hittat min frisör här i Sthlm nu! Var och hämtade ut ett paket med som jag beställt, skor från lareodute och båda paren var ...

Ja så hade en till arbetsvecka passerat och vi har kommit lite närmare sommaren,så grymt skönt! Igår träffade jag Pernilla och tog barnen till vasaparken, var jättemysigt och barnen skötte sig helt fantastiskt. Ska nog dit på torsdag igen faktiskt!...