Ja mitt tillstånd kan beskrivas med en massa ord just nu. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska beskriva det för att ni som inte har annat för er och läser min blogg ska förstå. Igår gjorde jag en dum sak, jag skulle kolla om spiplattan var varm och istället för att fråga Johanna om hon använt just den plattan la jag handen på den. Aj som fan kan jag lov för självklart hade hon alldeles nyss stängt av den. Och jag som har världens lägsta smärttröskel trodde nästan jag skulle dö, nej okej då, inte dö men ont som fan gjorde det faktiskt :(

Fick kyla ner handen under vattenkranen och sen kom Sofia förbi med lite förband av någe slag men det gjorde på tok för ont så det blev mer vatten. Så fort jag tog bort handen från vattnet gjorde det dock ännu ondare, tills lsut virade jag in en fryst ugnspannkaka i en handduk och höll den mot handen. Och när den var upptinad blev det en påse köttfärs, sov med det i handen nästan hela natten.

Johanna var vaken typ en gång i timmen och kollade till mig, bytte köttfärs påse och försökte sen få mig att uthärda smärtan och vänja handen vid rumstemperatur. Till slut lyckades hon iaf och idag syns det knappt att jag bränt mig :)

Blev dock förkyld på kuppen och vet inte varför, det liksom bara kom så nu har jag snuva, hosta och halsont. Hade ett prov idag/igår (tisdag) och en annan viktig lektion men kunde inte gå, orkade fan i mig inte. Har sovit mest hela dagen medan Johanna tagit hand om hundarna, sprungit på apoteket och fixat mat till mig. Underbart att ha henne här måste jag erkänna ;)

Jag hade fått klipp tid också men var tvungen att avboka den och imorgon eller idag (onsdag) så har jag två lektioner direkt på morgonen. Kommer nog inte palla gå dit idag heller tyvärr och jo just det, jag har en tid hos sjukgymnasten med. Dit måste jag nog verkligen gå, är inte så jättelätt att få tid där och jag behöver verkligen börja träna min rygg. Sen till råga på allt måste jag verkligen städa lägenheten, till er som inte vet så kan jag säga -det blir smutsigare med två hundar!

Men men, vi är ju två som hjälps åt och städa med ;)

Om man bortser från mina fysiska problem så är allt ganska bra, känner mig lite ledsen men kan inte förstå varför och jag förstår heller inte varför jag är så svartsjuk som jag är.

Måste faktiskt erkänna att jag är rätt så svartsjuk av mig, jag skulle inte kalla det sjukligt svartsjuk eller svartsjuk och kontrollerande som en del blir men ja svartsjuk är jag.

Det är ju dock något jag pratat med olika psykologer om och det alla säger är att svartsjuka har med självförtoende och självkänsla att göra. Jag tycker det är lite tråkigt att inte alla människor är upplysta om det faktiskt, det behöver inte handla om förtoende ett dugg eller något sådant.

Jag har nog bara svårt att tro att någon kan vara lycklig tillsammans med mig, så då tänker jag att dom liksom letar fast dom är med mig. Ja jag vet inte, jag säger inte att det är normalt men jag erkänner iaf mina tankar.

Saken är den också att jag har förlorat en hel del människor, jag har människor i mitt liv med, människor som älskar mig men att bli älskad av familjen och vänner är inte samma sak som att bli älskad av en partner.

Rädslan att förlora dem man älskar kanske kan bli för stor?

" Att få lägga mig i sängen bredvid dig och höra dig andas gör mig lugn och trygg, jag vet inte varför men det är så det är. Att få vakna upp vid din sida gör mig glad och fridfull och även om du driver mig till vansinne är mitt liv mycket bättre med dig i det. Jag är mycket bättre med dig vid min sida"

<3~~Puss~~<3