Fan alltså att livet ska vara som det är, jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Är i en hemsk period just nu och önskar att du kunde vara här men jag vet att det inte går. Känns jobbigt att vara den jag är just nu, skulle vilja byta med någon annan. Om än bara för en dag eller två. Har klarat av att göra vissa saker idag men disken lyckas jag bara inte med. Jag hatar att diska och har nog bestämt mig för att inte göra det just nu.

Det är endå inte så många som kommer och hälsar på och dom som gör det får ta det som det är.

Om två timmar blir jag ett år äldre, fy fan jag börjar bli gammal. Eller nja kanske inte gammal men vad har jag gjort under mitt liv? Inte är det mycket!!!

Sitter här nu igen, gråten i halsen och bara funderar. Kan saker och ting ordna sig? ska det vara såhär? jag vill bara vara lycklig, lycklig med dig!

Samtalet igår var jobbigt, la jag mig i sängen och somnade samtidigt som tårarna sakta torkade. Jag vill egentligen bara ta första bästa flyg och åka till dig men det går inte. Jag önskar att jag kunde läsa dina tankar, du är komplicerad även om du inte tror det. Kommer svaret som jag söker bara dyka upp, borde man sluta fundera och bara leva för stunden?

Jag känner igen allt det här, jag kan ju rutinerna kring hur det går. Något litet händer och så kommer allt. Jag vill inte gå ut, inte äta (förutom söta saker då), inte städa, diska , jag vill knappt prata med någon. Jag gillar inte vara såhär och jag vill inte må dåligt men jag vet inte hur jag ska fixa det heller. Psykologerna som jag träffat säger att man faktiskt får må dåligt ibland, att man får skita i att städa osv. Ahh det är bara jobbigt, men jag vet ju också att det faktiskt går över. Man skiter i att städa, diska, vara social och sen kommer det en dag då man får lust till allt det där igen. Det är jävligt tur det!

Bilden här nere är vad jag drömmer om just nu... Tänk vilken känsla att få åka utomlands tillsammans och bara ha det bra!