Har hemsk ångest just nu, äter lite glass och hoppas det går över. Jag har inte ändra mitt alldeles på tok osunda matbeteende men vad fan. Det finns tid kvar att ta tag i det med.

Haft långa samtal nu och vet inte vad som förväntas av mig, jag vet inte om du helt enkelt bara är rädd att förlora mig eller om det verkligen är som du säger. Vet du själv vad du vill? hur tänker du på möjligheter? 8 månader är förbannat lång tid, och det är inte säkert att det blir bara 8, kan lika gärna bli 12-13 månader.

Är jävligt rädd just nu och vet varken ut eller in. Känns som jag inte har en aning om någonting.

....Måste fundera....