Ja det känns lite så faktiskt, man läser bloggar och får smaka på deras frustrerande vrede och ja ag är likadan. Det är ju värsta bloggbitches numera och många sitter bara och kastar skit på varandra. Jag "kastar skit" om vi nu ska kalla det så men jag står också för allt jag skriver och oftast iaf till 90% av gångerna vet personen jag skriver om redan vad jag tycker.

En sak är iaf säker, jag är ingen dramaqueen utan så som jag skriver så känner jag och visst skule jag kunna skriva mer utförligt men varför? Ser ingen anledning till det faktiskt. Självklart får man skriva vad man vill på sin blogg, vi har faktiskt den friheten i detta land, en av få saker som jag älskar med Sverige :P

Jag tycker heller inte man ska ta åt sig av allt som skrivs, det är klart att det kanske är uppenbart att någon nästan skriver ett inlägg "till" mig men då är min fråga varför? För att få mig att må dåligt? Människor lyckas inte på det sättet med mig, vill man trycka ner mig och spotta på mig får man nog göra det rakt i mitt ansikte faktiskt. Kalla mig trög eller dum men varför ta åt sig så enormt mycket av något som bara skrivs på en jävla blogg egentligen?

Min blogg fungerar som den dagbok jag aldrig haft och jag älskar det, jag älskar att kunna skriva av mig om precis vad jag känner, tycker och tänker men jag skriver det inte för att vara jävlig eller dum.

Och ja vill jag säga något till en person så gör jag oftast det med!

Men det är kanske jag lite ensam om, jag vet inte!

I grund och botten, alla ni som läser en massa bloggar där ute i cyber rymden. Man kanske ska akta sig för att döma människor allt för hårt. Jag är duktig på döma människor med men samtidigt vill jag nog inte kalla det att döma någon när man bara inte förstår sig på dem.

Det finns ju dock enormt många människor man inte förstår sig på och det bästa man kan göra är väl att släppa det, vilket jag också gör. För vem har egentligen tid och energi att försöka förstå sig på någon som ändå inte vill bli förstådd? Vissa saker kan jag faktiskt förstå, en hel del faktiskt och när jag då förstår det ser jag ingen idé till att döma människor för just det.

Jag ska berätta en hemlighet för er alla, något som en del av er vet redan men för att göra det glasklart tänker jag nu skriva ut det här. I min dagbok, på min blogg.

Min syster, min enda syster beskyddar mig vilket alla mina syskon gör faktiskt. Till och med min yngre bröder beskyddar mig för alla i min familj vet vad jag gått igenom. Varför dom vet det är för att jag sökte hjälp och visade till slut dem i min närhet hur jag egentligen kände mig.

Fanny, min ängel har levt med mig under mina bra och dåliga perioder. Hon har alltså gått igenom mina deppressioner med mig och alltid funnits där för mig. När jag låg i sängen och ville dö såg hon till att jag fick mat, att tyson fick mat, att lägenheten blev städad osv osv osv. Hon har sett mig som sämst, hon har sett mig spottad på och sårad som satan och hon har aldrig vikt från min sida. Så ja människor, vi skyddar varandra. Det är vad vi människor gör. Om hon ser mig bli sårad och behandlad illa så blir det automatiskt så att hon inte gillar den personen som sårar mig.

That´s life people! Jag tror att många känner igen sig i det, jag vet att jag gör det i alla fall. För saken är den att om någon skulle såra en person som jag älskar så...ja ni förstår!

Ska avsluta det här inlägget med ett tack till dig syster, du är fan i mig mitt allt och jag skulle inte vilja leva utan dig! Du finns där för mig när jag är arg, ledsen och mår skit och du finns där för mig när jag är glad, lycklig och vill hoppa runt och dansa. Du finna alltid där för mig och vi har delat otroligt mycket, finns ingen som känner mig så bra som du och jag skulle inte vara hel utan dig vid min sida!

Älskar dig nu och för evigt!

Puss