Ja så då var det liksom ute i det öppna, jag är singel...Igen, haha! Ibland känns livet lite som en tragisk komedi faktiskt men vad finns att säga.

Människor gör val och sen försöker man bearbeta saer tillsammans och tar man 10 steg i taget istället för 1 kommer man ofta långt på kort tid och det är inte alltid bra. Jag är en fartdåre, både när det gäller förhållanden och ja allt annat. Allt ska gå fort och när saker är bra är de toppen men när saker är dåliga finns det inget värre.

Jag tror att det kan vara bra att vara ensam en stund, det är ju inte så att man letar andra direkt utan att vara ensam är nog något jag borde lära mig. Ensam är stark har många sagt till mig, jag tror inte ett skit på det men jag tror att man kan må bra av att vara ensam ibland. Möta ensamheten och inse att "bara för att jag inte ALLTID umgås med någon" är jag inte den mest ensamma i världen!

Varför tar då relationer slut? Hmm ja jag vet faktist inte men den här relationen har varit på väg att rinna ut i sanden i flera månader nu och äntligen har vi båda behandlat varandra lite vuxet och pratat ut (inte om allt, för det skulle ta evigheter) Men man får ta lite i taget och jag hoppas vi kan vara vänner, jag tycker det skulle vara jättekul om vi förblev vänner. Men tiden får utvisa det, man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet!

Jag orkar inte gråta eller skrika överhuvudtaget åt allt som sägs och görs just nu, utan det bästa är nog att bara försöka ta det lugnt och ge det tid!

Nu ska jag vara social, men I´ll be back!