Ja varför ska det finnas så mycket val och möjligheter och på det sättet bildas en massa frågetecken i ens huvud??? Man vet ju egentligen aldrig vad som är det bästa för en, allt man kan göra här i livet är väl att våga hoppas på det bästa och sen chansa? Eller har jag fel? Man sårar människor på vägen och blir själv sårad men hör inte det faktiskt till livet?

Igår fick jag lite ensam tid vilket jag verkligen behövde, jag är så som person och varför vet i tusan. Men jag behöver vara helt ensamen ibland och få göra ingenting. Just nu känns det som det endast är då jag totalt slappnar av och en människa som går på helspänn hela tiden är ingen trevlig människa, det lovar jag!

Men när jag är ensamen får jag också tid att fundera mycket vilket är både bra och dåligt, ibland önksar jag att min hjärna inte fungerade alls och jag typ inte kunde tänka utan hjälp från någon, haha. Nej men det skulle ju vara otroligt jobbigt det med. Har den så kallade magkänslan alltid rätt? Om man inte vet vad man känner, hur tar man då rea på det? Får man sju års olycka om man krossar en spegel? Ja ni förstår, tankar och just frågor finns det gott om.

Men allvarligt, om man inte har en jävla fucking clue om vad man vill hur gör man då? Ska man testa? men hallå kom igen, vissa saker kan man kanske inte testa heller, eller inte utan att såra människor man älskar iaf. Jag hatar att såra människor och blir hellre sårad själv men livet går mystiska vägar och ibland finns inga alternativ kvar.

Varför är det så egentligen? Jag tror många tjejer känner sig skyldiga på något sätt om dom tänker på sig själva. Men borde inte vi alla (eller många av oss iaf) tänka lite mer på oss själva. Frågor som -vad vill JAG? -är JAG lycklig? -mår JAG bra? osv är faktiskt viktiga frågor och varför blir många av oss lärda att känna skuld om vi tänker så? Det är ju så fel, förtjänar inte alla (räkna bort vissa så som mördare, pedofiler osv) att vara lyckliga?

Men hur ska vi komma dit om vi blir lärda att följa strömmen och intalade att saker och ting löser sig? Allt löser sig inte, ibland måste man sparka folk i arslet och slita sig fri från dåliga vanor, ibland måste man vara självisk och det är OKEJ! Det är okej att göra saker som JAG vill, saker som JAG mår bra av osv!

Jag säger inte att vi alla tjejer ska tänka på oss sjävla hela tiden och det är absolut inte okej att såra människor bara för sakens skull men ibland finns det ingen annan utväg. Ibland måste man såra någon för att må bättre själv och vad är det som är så fel med det? Varför gå runt och "nöja" sig med ett liv som är "si sådär" när man kanske kan få allt man någonsin drömt om, bara man vågar hoppa!

Tänk positivt, saker och ting kan bli bättre och man kan nå sina drömmar även om man trampar någon på tårna längs vägen.

Det var nog allt för den här gången, kände att jag ville dela med mig av mina tankar och saker som jag fått lära mig. Sen säger jag inte att jag lever som jag lär, det är svårt och misstag gör vi alla!

Kramar till er "missnöjda" där ute!

Ibland rinner bägaren bara över, man får nog av allt jävla skitsnack och alla jävla saker som aldrig blir av. Ja man får nog av precis ALLT!

Varför är vissa personers liv alltid värre än andras, varför finns det männsikor som livnär sig på andra människors medlidande. Vad är det för jävla fel? Jag känner mig så jävla irriterad och arg och är det så jävla konstigt? Jag vill så mycket men inget händer över en dag och ibland går tiden för jävla sakta.

Jag är så van att umgås med människor som mår dåligt, jag menar hallå!!! Finns det egentligen någon i min närhet som inte har ett fysiskt eller psykist problem av något slag? Nej precis, alla mår vi piss ibland och alla har vi perioder i livet som är extra svåra.. Men det jag inte förstår är människor som måste skylta med det...Jag fattar inte varför man gör så???

En kompis ringer och frågar hur det är? och ska jag då svara jo det är finemang men jag försökte nyss skära halsen av mig...hallå! Människor som hela tiden talar om hur dåligt dom mår, mår egentligen oftast (i min erfarenhet) bättre än dem som är helt tysta iaf. Ja det kanske inte alltid är så, man ska inte dra alla över en kam men jag är trött på människor som skyltar med sina såriga handleder och hela tiden kastar ur sig kommnetarer som, -nej jag tog en tablettcocktail igår kväll!!!

Vakna för i helvete och sök hjälp eller gör något iaf! Men saken är den, att ni inte vill det, ni älskar att få den sortens uppmärksamhet som erat psykiska eller fysiska mående ger er. Ni livnär er på människor som tycker synd om er , det är sånt som får er att må bra!

Kom igen och vakna, javisst i gymnasiet så var skärsår och mycket alkohol populärt eller "inne" men i dagens läge är det fan i mig bara patetiskt!

Väx upp!

Jag vet att många människor mår dåligt, många människor går igenom jättejobbiga perioder osv men man behöver inte "skylta" med det! Man behöver iofs inte dölja det heller, jag säger till folk som frågar att jag har kontakt med psykolog osv. Jag är inte rädd att få en "dårstämpel" men däremot behöver jag inte dra hela min story för alla jag träffar heller.

Man kan också säga saker på jävligt olika sätt, om syrran tex frågar mig hur det är så kan jag säga -nej det suger, livet är piss men att säga tex -jagstod på perrongen igår och funderade på hoppa...ja ni hör skillnade, den är STOR!!!

Ni får ursäkta eventuella stavfel och hårda ord i detta inlägg men jag är så irriterad och här finns det ingen som lyssnar, förstår eller ens bryr sig så min blogg är min räddare....

Ja vart ska man börja egentligen, hmm. Jo jag vaknade, åt frukost och gjorde allt det som vanliga människor gör varje dag. Sen åkte jag till jobbet och fick spendera tid med världens goaste tvillingar. Deras mamma skulle klippa sig så vi åkte till karlaplan och där gled jag runt med en knallrosa tvillingvagn och bara log. Hehe, jag älskar mitt jobb :)

Efter mammsen var klar hos frisören åkte vi och gav tvillingarna mat på ett skitmysigt Café och där blev jag även bjuden på lunch. Sjukt god macka och dit vill jag gå igen, inte det billigaste stället men tydligen brukar det "hänga" en del kändisar där också så då kan man väl ha lite högre priser :P

Senare på dagen var det dags för BVC och de fasade sprutorna, hehe jag som älskar sprutor alltså men det gick riktigt bra. Bebisarna tyckte inte alls det var kul men efter lite tröst blev allt bättre.

Fick sen skjuts in till stan och gick sen och fixade mitt eget hår, hade bokat tid på en salong med rätt shyssta priser och som var rätt lätt att hitta till :)

Jag bokade tid för klippning och blekning, dags att bli blond nu eftersom jag velat det så jäkla länge. Fick tid halv fyra och var klar ca 3 timmar senare och då hade jag gått igenom en färgning, en toning, två tvättar med silverschampo, en blekning, folieslingor och till slut ännu en toning. Ja det var det som krävdes för att få mitt hår blont men nu är det sketasnyggt, riktigt härlig askblond färg precis som jag länge velat ha :D

Klippte mig lite som jag brukar, kort rock rufs kan man nog kalla det. Jag trivs ju verkligen i det. Men det är jävligt ovant att se sig själv i spegeln när man är så ljus, har också insett att jag kanske måste lägga lite pengar på solarium...Hmm eller en utlandsresa, haha! Ja det sistnämda skulle inte vara helt fel.

Annars sitter jag lite på nålar och väntar på samtal i helgen från en familj, vet inte vad jag ska tro. Det kändes bra när jag var där osv men man vet ju aldrig. Dom skulle träffa en till tjej efter mig och vem vet, hon kanske passar dom bättre. Ja, personkemin i detta yrke är verkligen A och O!

Efter frisören åkte jag hem och fixade till mig lite eftersom jag senare på kvällen (rättare sagt ca 90 min senare) skulle träffa Victoria och tre andra barnflickor inne i stan. Det blev lite ont om tid och jag var sen men det gjorde inget. Jag hade en sjukt trevlig kväll, vi pratade om jobbet såklart eftersom vi alla jobbar som barnflickor men sen pratade vi om allt annat med. Lite smått och gott och det var sjukt kul :)

Alla var härliga och jag ser fram emot att träffa dom alla igen!

Tack tjejer för en supermysig kväll :D

Nu ska jag käka frukost och sen vet jag inte vad som händer idag, har en önskan om att få sitta eller ligga i soffanoch bara dega men känner att jag borde gå ut lite iaf. Borde gå och hämta mitt medlemskort för träningen och kanske träna lite med men jag vet inte, har fortfarande ont i hälen. Aja får se vad dagen har att erbjuda!

See you!

Ja om man bor i Sthlm får man chansen att gå på såna här små spelningar med snyggingar som Brolle, han sjunger bra och är riktigt läcker ;)

Orkar inte skriva allt för mycket, bilderna får tala för sig själv ;)

nere, allmänt irriterad och rätt så arg men hoppas att det går över. Eller ja det måste fan gå över, jag vet inte vad jag vill eller vad jag känner riktigt och det ligger och stör mig i vardagen. Att inte veta är bara riktigt piss!

Just idag känner jag mig till och med missnöjd över saker jag inte brukar vara missnöjd över, man kanske inte ska ropa hej innan man nått målet? Kan det vara så att saker och ting är för bra för att fortsätta så?

Ja jag vet inte, jag vet absolut ingenting...

sitter på jobbet just nu och lillan sover, vet inte riktigt vad man ska hitta på idag. Hade varit så mycket roligare om man faktiskt hade haft en annan barnflicka eller liknande man kunde umgås med. Göra vad som helst, att bara ta en fika på stan med någon vänlig själ är ju trevligare än att sitta ensam.

Jag kanske får lägga ut en kontaktannons, hahaha.

Såhär ska jag skriva...

Barnflicka eller annan barnkär person söker för härliga promenader och onyttiga fikastunder....forts följer, ja det kanske skulle bli en hit :P

Vem vet?

Men nu har jag inge mer vettigt att skriva, inte för att något jag ens har skrivit är vettigt men ni förstår vad jag menar!

See you later

Ja det är verkligen konstigt hur saker och ting kan förändras och hur förbannad man kan bli på små saker. Det är verkligen skumt hur man hanterar saker, hur man tänker osv. Jag orkar fan i mig inte tänka mer men kan liksom inte sluta. Vet jag vad som händer egentligen, har jag svaren men väljer att inte se dom?

Varför är jag aldrig riktigt nöjd, varför blir det bra och när saker just ordnat sig kommer nästa möärka moln? Varför är jag en elak jävla stenhård bitch utan ett uns förstående och medkänsla?

Ja för vet ni vad, det är precis så jag känner mig just nu för jag förstår verkligen ingenting och det gör mig så jävla förbannad. Hatar också att vara så förbannad för det är verkligen allt jag är. Jag är inte ledsen, sårad eller något annat. Jag är ARG, ordentligt jävla ARG!

Måste få skrika ut skiten någonstans och varför inte här? Det här är ju trots allt min blogg och här kan jag skriva vad jag vill, hur jag vill, när jag vill!

Orkar inte med alla frågor, men orkar heller inte med alla svar.

Det känns som en elefant sitter inne i mitt huvud på en pinne och snurrar runt, jag har en masa fysiska prblem men det är nog bara pga de psykiska för att vara ärlig. Vil inte, kan inte, orka inte osv....nej, nej, nej!

Det är bara så det är just nu, allt är NEJ!

Allt känns jobbigt, tråkigt, dåligt osv...ja allt utom en sak då!

Orkar verkligen inte känna såhär längre, orkar bara inte så jag måste ta tag i problemen. Vet bara inte hur jag ska göra det? Eller vet jag det trots allt?

Jag är så jävla förbannad och förvirrad...

Vad vill jag?

Vem är jag?

Ska livet vara såhär?

Ger jag folk råd utan att följa dom själv?

Ja jisses vad mycket frågor som finns, bara snurrar runt där uppe!

Ja jag vet inte hur det käns riktigt, hur jag känner mig. Jag är almänt trött och det känns lite som att allt är tråkigt, ja kanske känner mig lite deprimerad. Jag vet inte riktigt. Jag är så fruktansvärt less på vissa saker och jag känner mig så "nere". Vet inte riktigt vad jag ska göra? Jag hatar när jag fastnar i detta sinnestillstånd och jag vet att jag måste ta mig ur det på någo sätt.

Helgerna är det jobbigaste och ja kvällarna med men dom går ganska fort och på vardagarna lägger man sig ganska tidigt för att orka kliva upp och jobba. Men då helgerna, dom är långa och jobbiga och tråkiga på fler än många sätt...

Vad ska jag riktigt göra? Varför känner man som man känner? Ja mycket funderingar än en gång. Har hemlängtan med, men inte hela tiden. Den är också värre på helgen. Så fort jag inte har något jag måste göra hamnar jag i soffan typ, jag har ont lite här och var och jag mår bara dåligt.

Allt blir så mycket jobbigare när man inte har något att göra, hemlängtan blir väre och deppressionen gör sig påmind. Såna här perioder i livet blir jag påmind om att jag faktiskt inte är riktigt 100 än. Det har gått år av terapi och SSRI tabletter men jag är inte 100 än, kanske jag aldrig blir.

Visst, jag fungerar normalt och klarar av en vardag men det går upp och ner och just nu är det ner, ordentligt mycket ner!

Hamnat i en svacka och försöker ta mig upp på ytan!

Det känns jävligt härligt att ha hitta ett toppen jobb iaf, nu måste jag bara hitta toppen saker att göra på helgen och ja lite toppen vänner skulle inte vara helt fel heller ;)

Ja det finns så jävla mycket jag vill säga, det finns så mycket som är alldeles instängt i mitt inre men jag hittar inget sätt att faktiskt få ut det på. Inget sätt utom det här. Jag vet inte vem du tror att du är och jag vet inte om du har någon aning om vad du håller på med men en sak är säker, jag börjar tröttna. Förstår mig verkligen inte på dig och jag önskar jag kunde sparka ditt arlse till Kina men samtisigt kanske inte det skulle hjälpa, vad fan vet jag.

Kan inte beskriva riktigt vad jag känner men det var länge sen jag var så irriterad på en människa, men egentligen är jag nog irriterad på flera stycken om jag ska tänka efter. Time to take a step, time to do something???

Ja igår sa jag hejdå till Fanny, var jobigare den här gången men det beror nog på att det kändes som hon knappt var här. För när hon väl var här fick vi som ändå ingen tid för varann så det var lite jobbigt. Får mer kontakt med henne över telefon än dagarna hon faktiskt var här, men det är ju sånt som kan hända!

Jag hoppas iaf att hon kommer tillbaka snart eller att jag kan åka hem snart och hälsa på, blir nog svårt för mig att åka hem dock då det alltid är problem med pengar.

Trodde jag skulle få studiemedel denna termin men blev inte så, därför är det lite knapert just nu men jag hoppas på börja jobba mer inom någon vecka och då borde det lösa sig :)

Sjukt sugen på åka utomland med, känns som man skulle behöva det men vet i tusan hur det ska gå? Hmm, ja jag får nog fortsätta drömma och försöka spara pengar av det lilla som kanske blir kvar.

Ikväll blir det pizzabak med johannas kompis så det blir nog trevligt, dricka lite cider och snacka en massa skit :D

Nu ska jag käka lite frukost och sen försöka bli på bättre humör.