Ja alltså jag är less på detta vägskäl just nu, känns som jag vandrat fram och tillbaka alldeles på tok för länge nu. Fan att det ska vara så svårt att välja, finns liksom två val, höger eller vänster. Hoppa och hoppas på det bästa? Är det så man ska göra?

Om jag går till höger så känns det kul och spännande, men det känns också som ett stort beslut, egentligen ett beslut som kanske inte borde baseras på en sån osäker och konstig prick som lilla jag. Förstår ni vad jag menar? Ja kan inte låta bli att undra hur det hade varit om det inte hade varit så många mil mellan oss... Man ska väl inte tänka så egentligen eftersom det nu är som det är, men som sagt jag kan endå inte sluta tänka så.

Saken är också den att jag gillar att veta, jag vill gärna ha all fakta men det får jag ju inte. Livet är inte så, man kan inte ta reda på vad som är meningen, vad som kommer hända osv...why? Kan inte någon där uppe typ visa antingen röd eller grön flagg typ! Jag tycker inte om att ta för stora risker/chanser och helst inte när det hela kan sluta med, hat, hat, hat. Jag vill inte bli hatad, jag är inte en elak människa. Jag är bara lite komplicerad, lite speciell :)

Saker du säger är dock inte så dumma, ibland låter du till och med vuxen. Se på fan, det trodde du inte jag skulle säga om dig va? hehe! Nej men seriöst, jag håller med dig om en del saker och tänk om det skulle kunna funka. Tänk om allt eller vi trots våra olikheter skulle vara perfekt för varann? Är jag villig att kasta bort det pga jag inte vågar hoppa?

Ja som ni hör finns det en hel del funderingar och allt känns stort och viktigt, hallå det här är tjejen som inte vet vilket godis hon vill ha en fredag kväll. Tjejen som velar i 30 min om hon ska köpa daim eller japp, ja den tjejen ska nu försöka välja om hon vill be någon "offra" sin trygghet och satsa på henne och allt vad det innebär... Kan jag det? Vill jag det? Vågar jag det?

 P&K

1. Kate Perry - Thinking of you

2. Jordin Sparks - Battlefield

3. Eminem - Beautiful

Här är en del av texten från Kate Perrys låt! Sjukt bra låt...

You said move on

Where do I go

I guess second best

Is all I will know

Cause when I'm with him

I am thinking of you

Thinking of you

What you would do if

You were the one

Who was spending the night

Oh I wish that I

Was looking into your eyes

You're like an Indian summer

In the middle of a winter

Like a hard candy

With a surprise center

How do I get better

Once I've had the best

You said there's

Tons of fish in the water

So the waters I will test

Japp så var man hemma hos mamma igen, har fan varit sjukt duktig idag och faktiskt räknat matte riktigt länge. nu har jag typ skallebank plus att jag totalt kört fast på en jävla uppgift. Det är säkert superlätt bara man kommer på hur man ska tänka, brukar ju vara så.

Jag funderar riktigt mycket på en viss person, nämner inga namn så har jag inget sagt, brukar vara bäst så.

Tankarna snurrar ganska mycket, jag önskar att saker och ting var annorlunda så allt inte behövde vara så avgörande eller seriöst eller vad man nu ska säga. Nej seriöst blir liksom fel ord men ja avgörande då, om ni fattar vad jag menar? För seriöst ska det väl vara, seriöst är bra men ja jag tror vissa fattar vad jag menar och ni andra får väl fråga om ni är nyfikna!

Jag har faktiskt gjort min andra läxa idag med, laddade batterierna till den lånade kameran och gick ut i härliga Robertsfors för att fota en massa sköna bilder. Lite svårt doch när läraren var sjuk så jag har ingen hur jag ska fota, alltså om jag ska ha kameran inställd på något speciellt och jag har ingen aning VAD jag ska fota. Men men, blev 36 bilder som jag kan jobba med näsa lektion så det blir nog bra till slut endå.

Har pratat med Fanny om en idé idag med, helvete vad sugen jag blir och det skulle vara så otroligt skönt. Började dock tänka på det här med svininfluensan? borde man akta sig för att resa någonstans? Hmm ja det är en bra fråga men samtidigt så lever man bara en gång och ska man dö med knorr så ska man.

Saknar faktiskt min hund lite nu med, mörkt och tråkigt utan en viss person här och nu kan jag inte ens kramas med Tyson. Men jag vet att han har det bra så orolig är jag då inte :)

Fan alltså, det är så mycket man borde göra men inget blir gjort. Varför är man så? Varför är det så lätt att tänka, jag gör det imorgon? Man borde egentligen tänka, jag gör det NU. Nu startar jag upp allt som jag borde. Jag menar seriöst, jag måste fan i mig skärpa mig nu, det här går inte längre. Min lägenhet ser fortfarande ut som jag håller på att fytta in och inte som att jag faktiskt bott där i över en månad. Måste nog ta och fixa upp lite saker på väggarna nu! Och ja jag ska verkligen ta tag i det här med motion med, ska köpa mig ett klippkort på badhuset och dra mitt feta arsle dit NU (eller jao, snart) Och sen måste jag börja promenera igen, jag har ju blivit förslappad nu alltså, inte bra Eve, skärpning slöfock! Skulle dock vara roligare om man hade någon att gå med, ska nog ringa en viss pingla som brukar vara duktigare än mig på det där med promenader. Hon kanske kan dra med mig ut på kvällarna, hehe!

Nej nu är det nog dags att avsluta kvällens inlägg, kanske se lite tv tills Urban kommer in och kan hjälpa mig med sista matte uppgifterna!

Puss på er!

Japp nu har du åkt, känns lite tomt men tror att det är rätt bra med. Allt som hänt nu får mig att balla ur lite och därför är det så härligt att ha dig här. Jag måste dock bygga upp trygheten själv igen, det är väl det bästa. Har haft kul under dom här dagarna och det känns skönt att ha fått prata ut om både det ena och det andra, samt skrika lite.

Jag måste verkligen rycka tag lite i mitt liv nu, eftersom jag vari sjuk/förkyld nu ett tag blir man helt förslappad. Det är verkligen inte bra men dock så lätt att bara fastna i soffan. Dags att leva lite mer som jag borde och vill, ska verkligen försöka få iväg mig till badhuset imorgon kväll.

Ikväll blir det nog att åka hem till mamma, kanske inte borde det utan ta tjuren vid hornen och vänja mig vid att sova ensam direkt istället. Tänk så fort man blir van att ha någon vid sin sida där i sängen!

Nej nu har jag inte så mycket mer att skriva faktiskt, ska käka lite frukost sen kolla torktumlaren igen. Har startat om den typ 5 gånger och endå är inte mina saker torra. Sjukt dålig tumlare alltså.

Såg självklart Idol igår och hade lite sms krig med syster om några av dem, kan nog bli en bra säsong

Nu är det snart dags för datalektion igen, sen ska jag ut och fota lite saker här i Robertsfors!

Puss

Var ett tag sen jag skrev just nu men jag har inte glömt bort er som inte har annat för sig och läser mig blogg.

Det har hänt saker här och jag är verkligen inte på topp just nu, känns som livet vänds upp och ner och inget är sig likt. Jag tror fortfarande inte det riktigt gått in i mitt huvud, jag kan bara inte fatta det. Det finns inget att göra heller, känns som jag vill kräkas och bara sova men kan knappt sova som det är nu heller.

Ena sekunden vill jag prata, skrika och nästa vill jag åka långt härifrån och bara "ta semester" från allt!

Fattar inte varför det ska vara såhär, jag önskar verkligen att jag hade ett hjärta av sten. Det du sa till mig Emmelie önskar jag verkligen att jag kunde följa, önskar att det var så lätt. Liksom bara klippa med människor men jag kan inte riktigt det. Hatar att såra människor men hatar att för mesta delen av min tid gå runt och må dåligt med, vara irriterad. Alltså jag mår bra just nu men känner mig bara så jävla irriterad.

Som jag skrivit tidigare, jag har aldrig i mitt vuxna liv mått så bra som jag gör just nu. Men folk kan verkligen driva mig til vansinne och jag vet hur det slutar då. Om jag Fuckar upp totalt så kommer jag till slut att göra något jag ångrar sen.

Jag orkar bara inte, vill åka någonstans, vart som helst men endå inte. Egentligen känner jag bara för att stänga in mig just nu. Liksom låt mig vara ifred (inte alla). Fuck, fuck, fuck!!!

Hur i helvete ska allt det här sluta? Känner knappt igen mig själv och har nog aldrig tidigare varit så förvirrad. Kanske därför jag inte orkar med vissa saker också. Behöver tid att verkligen bara göra det som gör mig glad. Jag förtjänar faktiskt att vara glad och mår bra.

Jag har så jävla mycket att tänka på just nu och ingen gör det lättare direkt, alla gör mig fan i mig bara mer förvirrad. Eller nej inte alla men många och det är liksom bara körigt. Köbildning i mitt huvud, vill du mig något får du fan ta en nummerlapp för just nu är det kö, en lång jävla kö med jävligt fuckade skit tankar!

Sen måste jag fan i slutet av detta blogginlägg spotta ur mig skit till lite människor i min närhet.

Ni borde fan i mig veta vilka ni är, ni är så jävla patetiska och borde fan i mig tänka lite mer på erat beteende.

Sluta köra över andra, väx upp, ta dig i kragen och snälla bara sluta låtsas att vi är vänner. Vänner hör faktiskt av sig mer än de gånger dom vill något specifikt, ibland skickar vänner iväg ett sms endast med texten "hur mår du?"

Ja, ni som vill kan ta åt er!

Fuck you, fuck me!

Här sitter jag nu igen och känner mig mest förtvivlad, men samtidigt lättad. Även fast kvällen varit som den nu varit så har jag insett saker som annars hade tagit mig lång tid, Det är bra att prata med varann.

Ju mer jag tänker på saker och ting kan jag inte förstå mig själv ens, hmm jag som oftast brukar förstå mig endå. Men men man ska helt enkelt inte förstå allt och ibland blir det bara kaos i hjärnan. Känns som det smullit en bomb där inne och det är en massa kladd överallt. Ja eller något sådant!

Jag tror inte jag är den enda av oss som kanske tycker det är lättare att prata med andra. Vad jag förstått är du själv ganska duktig på fråga saker hit och dit. Det är väl bara så människor är, vi pratar med varann och är nyfikna av oss i naturen.

Den här kvällen blev typ en vändning i 360 grader, från en känsla till en helt annan men det känns ok. I slutändan är jag bara glad att jag insett vad det hela var. Ibland är det svårt, ja oftast är det svårt det här med känslor och det är liksom bara så det ska vara. Jag vill inte att du ska vara ledsen, då blir jag ledsen bara av det. Jag vet vad jag trodde jag kände och den här gången har jag "skrikit" ut känslorna, det känns riktigt bra. Jag är inte rädd längre, inte för såna saker jag var rädd för tidigare. Den enda som vet vad du känner är du och du har sagt precis som det är du med. Det kan liksom inte bli fel, det kan inte vara fel. Enligt mig är känslor aldrig fel, känslor kan ställa till det en hel del men fel är dom inte!

Även fast allt blev som det blev med det här känns det skönt, nu är kapitlet slut och boken stängd. Jag har så mycket människor i mitt liv som bryr sig om mig och nu har jag det endå bättre än jag någonsin haft det. Jag ska ta Emmelies råd och bara leva livet nu, vara glad och försöka inse att jag förtjänar att vara lycklig och att jag kan vara lycklig utan partner :)

Trots allt finns det hopp, jag förstår mer än du tror och det finns ingen dold ilska eller något sådant. Jag är en "strong beliver" på ödet och tror att det som händer ska hända, det är helt enkelt bäst så!

Det är precis så det känns just nu, jag vet inte vad som händer riktigt och känner mig totalt dum i huvudet just nu. Är så jävla less på all denna skit, allt detta drama. Varför kan saker och ting inte bara vara bra? Varför kan man inte bara få må bra? Förstår verkligen inget, absolut inget!

Vad är det egentligen för fel på mig? Varför är det bara en massa helvete runtom mig hela tiden?

Nu tror jag faktiskt att jag ger upp, orkar liksom inte fortsätta såhär just nu. Man känner att kroppen och själen liksom inte orkar och ger upp mer och mer för varje sekund.

Allt jag kan tänka är "vad i helvete är det som händer?"

Ahhh jag vill verkligen bara skrika, gråta, slå någon och försvinna härifrån just nu!!!

Varför får jag en sån känsla av att du ljuger för mig, det känns som du ljuger så in i helvete och jag är fan inte den enda som tror det.

Vad är du så jävla rädd för?