Ja det känns lite så, jag känner mig verkligen förvirrad men på samma gång känner jag mig mer än säker än på länge. Vad gäller vissa saker känns det som jag har stenkoll och det är skönt faktiskt.

Man har alltid val här i livet och det är inte alltid jag har valt rätt tidigare men de gånger jag har gjort det har det liksom varit värt smärtan. Att lämna någon bakom, säga hejdå till någon som man endå känt flera år men som fått en att må dåligt. Det är tufft och man mår verkligen dåligt men i slutändan när det kommer till valet stanna eller gå och man vet att om man stannar denna gång med som alla gånger innan så kommer det sluta i katastrof, ja kanske till och med död.

Jag tror absolut att man kan vara vän med ett ex men inte alltid, ibland funkar det nog bara inte. Vill båda två att man ska vara vänner så tror jag dock att det kan funka. När det kommer till dig dock så var det som det var och det kändes som du hade enorm makt över mig, kändes som jag lät dig behandla mig hur som helst och endå stod troget vid din sida. Jag fick bara nog till slut och insåg att jag inte ens ville vara vän med en sån människa.

Jag hoppas bara att andra människor inte kommer jämnföra sig med dig, inte på något sätt!

Livet känns lite konstigt just nu, jag ser mig själv hamna i situationer jag aldrig varit tidigare och jag har ingen aning om hur jag ska hantera det. Det här är verkligen svårt och jag önskar att så mycket var annorlunda, både när det gäller det ena och det andra!

Nu är det bäst att försöka sova, är förkyld som satan, halsont, hosta och skallebank. Man kanske borde klä sig bättre när man går ut på krogen...

En tanke till nästa gång, när nu det blir!

Tänker så jävla mycket på allt, på dig och allt som har med dig att göra!

Puss

Lyssna och njut ;)

Jag satt igång skivan som jag och syrran mixtrat ihop och fastnade totalt på den här gammla godingen. Det känns som en sann låt på något sätt, ja ni som känner mig förstår nog mest troligt vad jag menar!

You do something with med and I don’t know what,

Make my stomach ache and my heart feel strong.

One minute you say you like me and the next you say you don’t.

You make me confused and I wish some things were different

When I sat down next to you all I wanted to do was kiss you.

Never talked to someone like I talk to you,

never laugh with someone like I laugh with you

I think of you all the time and I want you in my life!

Ja nu har man nyss kommit hem från Skellefteå, har varit en minst sagt händelserik helg med både bra och dåliga saker som hänt.

Jag började med att åka upp rätt tidigt på fredag, skulle träffa (*) på stan och fika, blev först fika sen lite spring på affärer och sen avslutade vi dagen på tatung. Ville träffa (*) nykter för att verkligen reda ut mina känslor och det är inget jag ångrar, jag är kär, tyvärr!

När jag skulle hoppa av bussen hos Fanny och Robert råkade jag glömma plinga, hmm undra varför? Satt djupt nersjunken i mina tankar. Var skit samma, inte så långt från Vårdcentralen till dem direkt. Man överlever ju faktiskt en promenad någon gång då och då.

Hann just in genom dörren med mina nyinköpta kläder så plinga det till i telefonen, Stina och Åsa som undrade om dom kunde komma på en stund. Jodå nog ska det gå bra svarade jag, sen blev det lite bråttom. På med kläderna, klippa bort lapparna och sen sminka sig.

Efter en timme hade dom ännu inte kommit dock men sen dök dom upp och det gjorde även Fanny, Robert och Elina.

Vi började kvällen hemma hos dom och sen drog vi vidare till Roberts kompis, efter en stund där blev det hem till Stina och sen ut på krogen.

Denna gång tog jag mig in, men stannade dock inte länge på kalles eftersom jag tyckte det var lite tråkigt. Ville även möta Emmelie på Olles, drog dit relativt fort :)

När vi kom på Olles var det typ helt dött men efter ett tag blev det mer folk och mer party stämning.

Kvällen avslutades med mozarella sticks på MAX, mums :)

Vaknade upp på lördag och mådde kanon, längtade till kvällen då man skulle festa igen. Blev bestämt att (*) skulle dit med och det gjorde mig inte ledsen. Efter en stund av dagen gått och vi alla duschat och fixat till oss drog vi in till stan för att möta Åsa och Stina, vi skulle handla för att sen laga Tacos hos Stina.

Efter middagen började jag med en drink och sen vart kvällen bättre och bättre. (*) kom och vi pratade en del, jag drack dock lite minttu för att våga prata mer. Jag vet inte men när jag gillar någon får jag typ tunghäfta och det blir sådär jobbigt pirrigt i magen. Det jobbiga med den här historien är att (*) är upptagen, det vill säga -helt förbjuden mark!

Lite senare på kvällen satt vi i sovrummet och pratade, pratade lite om allt mellan himmel och jord. Förstår mig inte riktigt på dig, om du verkligen var lycklig skulle jag vara lycklig för din skull men du är ju inte det. Varför nöja sig? Är inte alla människor, iaf dom som är så fina som du värda att vara riktigt lyckliga?

Efter stina stupit i hallen, en öl blev spilld och någon somnade på soffan så bestämde vi oss för att dra ut på matfesten. Hela den gerjen kändes olustigt då (*) kille skulle vara där men jag följde med endå. Kunde ju liksom inte bara dra iväg själv.

När vi sen träffar honom blev allt bara för mkt, min hjärna eller rättare sagt mitt hjärta pallade inte det. Jag bröt ihop totalt efter en stund, gick iväg och ringde Linda som är min absolut bästa vän om man bortser från Fanny som alltid kommer att vara både min BFF och min syster. Linda blev orolig, hörde att jag var både full och jävligt ledsen. Till slut satt jag mig på en trapp någonstans och sen blev vi upphämtade av någon vänlig själ. I bilen satt dock (*) och han! Jag pratade med Linda hela vägen hem till A-torp (kändes som flera mil) och sen när jag la på luren kom syrran och ger mig en härlig, riktigt varm omtänksam kram. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig Fanny, jag skulle vara helt trasig det är ett som är säkert!

Jag ville inte sova eller kunde inte, var så ledsen och kände bara för att skrika. Jag och fanny satt uppe till någon gång mellan tre och halv fyra, hon försökte trösta mig så gott som det gick. Tusen tack, du är den bästa syster man kan ha!

Idag när jag vaknade mådde jag skitdåligt, inte av alkoholen utan av allt det andra som hänt. Jag erkände för mig själv att jag var kär och nu är livet up och ner, mer fucked up än vad det brukar vara! Jag skickade ett sms till (*) och förklarade vissa saker, fick svar och allt är väl lugnt nu mellan oss! Det bästa för mig är nog att bara försöka glömma hela den här historien, gör jag inte det kanske jag bara blir jävligt sårad, mer sårad än vad jag är nu!

Ja den här dagen har känts som en evighet och jag är glad att den är över, imorgon är en ny dag att se fram emot. Jag, Elina, Robert och Fanny gottade oss med lite godis ikväll och så hyrde vi en del filmer. Såg Män som hatar kvinnor, jag såg den ju på bio tidigare men tycker den är bra. Äcklig, rå och en film man mår dåligt av men det kändes som rätt film för mitt humör bara. Kom nyss in genom dörren och var tvungen att få skriva av mig innan jag försöker sova!

P&K

Problemen med pengar löste sig, och helt utan hjälp från soc. Tydligen betalar CSN ut i augusti, ja det var ju ett tag sen jag pluggade så jag hade ingen aning. Får pengar imorgon nu och drar till Ske-å direkt efter matten nästan. Ska först klippa mig hos underbara Lisa på Karma och sen ska jag springa lite på stan. Det finns vissa saker jag verkligen skulle behöva köpa, hmm får se om jag orkar prova såna saker imorgon...

Ska iaf köpa ett par jenasleggins, strumpbyxor och så kanske någon tröja :)

Sen blir det att ta en fika med en kompis och efter det blir det kanske lite mer shopping och sen hem till Fanny och Robert!

Ska dock inte shoppa upp allt för mycket pengar, måste spara till min och Fannys november resa med. Så det så!

Jag borde egentligen sova nu men kan inte, vet inte varför men känner hur det kryper i kroppen när jag försöker ligga stilla. Så därför hamnade jag här, tänkte skriva av mig lite så kanske man kan somna sen. Börjar ju matten imorgon 08:20. Sen eftersom det är party hela helgen kanske man behöver lite sömn, men men, man är ju ung :)

Hade roliga diskutioner idag med Elina, Fanny och Robert. Jag blev som lite upprörd nästan och Elina med :P Hehe! Så kan det gå!

Nej nu ska jag kanske försöka sova igen!

Puss

Jag blir så jävla förbannad, vad är det för fel på Robertsfors kommun egentligen? Ingenting, absolut ingenting är fan i mig som det ska här.

Jag hade aldrig dom här problemen i Skellefteå, där kunde man iaf få tag i folk som ska jobba med att hjälpa en.

Igår insåg jag att min ekonomi inte kommer gå ihop den här månaden och eftersom jag före sommaren hade kontakt med soc och fick hjälp av dem får jag helt enkelt kontakta dom igen. Men tro inte det är lätt alltså, till och börja med mår man bara piss för att man måste få hjälp med pengar. Och sen igår när jag ringde så satt hon på möte, hela jävla dagen och idag när jag ringer på deras telefontid som är mellan halv nio och halv tio så är det först något fel på hela telefonsystemet och sen när jag äntligen kommer fram till växeln så är det upptaget hos hon jag ska prata med. Jag väljer att vänta och väntar i 20 min, sen bryter dom mitt telefonsamtal och ber mig återkomma imorgon mellan halv nio och halv tio.

Jag  hatar soc och deras jävla system, det går ju fan i mig inte få tag i dem!!!

Jävla förbannade skit!!!!!

Ja vad vi nu ska kalla det, inte känns det så jävla bra att vara vaken nu men å andra sidan hade det kunna varit värre. Jag har ont i magen idag och mår inte alls super, det här livet börjar påverka mig. En massa problem och frågor som man inte vet svaret på. Jag tror att jag är rätt dum, eller jag vet att jag är rätt dum!

Som jag sa tidigare, det finns två val liksom och antingen tar man det säkra valet eller så hoppar man rakt ut i det blå och hoppas på det bästa. Det gör så jävla ont i mig att situationen är som den är just nu. Igår kväll kom ja och tänka på en gammal låt som jag ofta spelade, -"why do you love me" heter den, för fan vad mycket lättare allt skulle vara om du inte ens gillade mig.

Det finns så mycket jag önskar vara annorlunda men egentligen ska saker och ting inte spela så stor rol utan det som ska spela roll är hur man känner. Man borde bara lyssna på sina känslor men det går ju liksom inte, hur ska man kunna lyssna på sina känslor när hjärnan sänder ut varningstecken.

Jag låg och pratade i telefon till 01 inatt och grät större delen av samtalet, det här tär verkligen på mig och allt annat som händer i mitt liv just nu är också galet.

Jag lyssnade på en annan låt igår som jag "fastnade" för, känns som jag skulle kunna ha skrivit vissa rader iaf. Fuck vad sjukt det här är!

Måste dra nu, skolan väntar inte ni vet...