Igår var en rätt jobbig dag, samtal som gjorde ont i själen men det verkar som allt kanske löser sig till slut. Jag ska försöka att inte hoppas för mycket eftersom det oftast slutar med att man blir besviken. Men jag kan inte låta bli att hoppas heller :)

Ikväll har jag varit hemma hos mamma, grillat med morbror och kusiner. Riktigt härlig kväll faktiskt! Imorgon blir det nog att jobba hos mormor som det ser ut nu, känns lite jobbigt men man ska väl inte klaga!

På onsdag morgon åker vi till Sundsvall, jag längtar riktigt mycket. Ska bli så kul att bara få "rå om" mamma och fanny några dagar ;)

Undra om man ska se ännu ett avsnitt av L word ikväll?

Puss och kram (till vissa utvalda)

This is farewell, det är dags för dig att släppa taget! Låt mig vandra iväg och ge dig själv en chans att bli lycklig med någon annan. Vårat samtal ikväll var så otroligt jobbigt men nu tror jag du förstår mer, det finns ingen chans för oss, det är verkligen över denna gång.

Or not...

Jag förstår mig inte på dig, jag önskar jag gjorde det men tyvärr fattar jag absolut ingenting. Blev helt stum imorse när jag öppnade min mail och vill verkligen svara, vill prata med dig också men det är nog ingen bra idé.

Du gör saker utan att tänka tror jag, ingenting har ju förändrats.

Förutom det har dagen varit väldigt seg, jag har jobbat och suttit vid datorn sen har jag haft ett härligt telefonsamtal i ca 90 minuter med en vän. Det är alltid härligt att få prata av sig lite med någon som känner en och samtidigt kan ge goda råd :)

Om du mot förmodan läser det här, Tack!

Sen har jag bokat om Stockholms resan med, det blir så vi kommer att stanna över helgen. Känns sjukt kul och jag längtar rikitgt mycket! Blir nog en riktigt härlig liten semester och att få gå på konsert i globen och se PINK är pricken över i:et :)

Nästa onsdag morgon drar vi ner till Sundsvall med, känns så skönt att få komma bort från Robban och bara mysa med Mammsen och Fanny ;)

Ibland är linjen så hårfin, linjen mellan att hata någon och att älska någon.

Det känns verkligen tragiskt, en klok person sa en gång att man endast kan hata dem man en gång älskat. Tror ni det stämmer? Jag tycker det låter konstigt men samtidigt tror jag att om man hatar någon man en gång älskat så gör man det på ett helt annat sätt. Jag hatar hitler, rasister och allmn orättvisa mm men jag hatar inte det lika mycket som jag hatar de människor som sårat mig. Eller ja inte på samma sätt. Dem som stuckit kniven i mitt hjärta gång på gång, dom som bedragit mig, manipulerat mig och fått mig att sluta tro och hoppas, dom människorna känner jag sån avsky, sånt hat till så jag ibland skrämmer mig själv.

Men det är inte alla som erkänner att dom hatar heller, det gör jag dock.Jag hatar vissa människor, riktigt brutalt jävla hat.

Det finns människor som hela tiden förstör andra människors liv, dom gör det utan att blinka och dom mår bra av det. Vad är det för fel på dom jävlarna egentligen. Att måsta såra andra människor för att må bra själv, är det inte egentligen jävligt synd om dem?

Dom behöver ju hjälp men inser det inte själva, vilket tragiskt och tomt liv dom måste leva.

Och så slutligen, till dig (du borde veta vem du är)

Om du ens tänker tanken så äcklas jag helt och hållet av dig. Egentligen kanske det inte vore så konstigt men jag bryr mig faktiskt om dig så därför varnar jag dig. Tänk inte tanken och gör inget du sen får ångra, vilket jag lovar dig att du kommer göra. Du kommer ångra dig, det gör alla som vandrat på den stigen!

Puss 

Vad är det med dom tre orden egentligen, folk kastar ur sig dem hur som helst utan att tänka på konsekvenserna. Dom orden betyder något för mig och jag säger dom väldigt sällan, det tar verkligen lång tid innan jag säger dom till en partner. Kanske för lång tid, jag vet inte.

Men hur vet man att man älskar någon då? Jag frågade den frågan till en nära tjejkompis och hennes svar var, man vet att man älskar någon när man inte kan leva utan den personen.

Men då måste jag säga emot, självklart. Man kan ju leva utan alla andra, man vill inte det och det kanske känns som man inte klarar av det. Men man gör det, man kan leva utan den man älskar.

Jag tycker dock inte hennes svar var jättedumt men jag skulle vilja ändra på det. Enligt mig kanske man älskar någon när man verkligen inte vill leva utan den personen.

Det finns en person, ett ex som jag sagt dom tre små orden till. Har dock insett att jag lurade mig själv, dom känslorna var inte kärlek. Vi hade känt varann i flera år, varit bra vänner osv så det kanske var därför jag trodde mig älska henne.

I dagens läge lägger jag inte ner så mycket tankar och energi på henne, det tog lång tid dock pga olika omständigheter men idag är jag bara glad att hon är ute ur mitt liv.

Det finns dock vissa människor som alltid kommer att ha en speciell plats i ens hjärta, det finns väl människor man alltid kommer att älska på ett eller annat sätt.

Jag mår inte alls så bra just nu men samtidigt känns det skönt att ha insett vissa saker. Idag har jag till och med pratat med mamma och moster om det, jag har iksom börjat erkänna för människor precis som jag nyss erkänt det för mig själv. Om jag kunde ändra på det skulle ja göra det, allt skulle vara så mycket enklare om jag precis som de flesta andra tjejer skulle bli kär i killar. Men så är inte fallet nu och äntligen har jag insett det, det finns dom som insett det före mig dock :P

Det kändes som mamma blev besviken, jag menar det är väl ingen förälder som vill att ens barn ska vara gay. Men jag har endå rätt tur för även om mamma och andra i min närhet skulle önska att jag kunde träffa och bli kär i en kille sen få en massa barn och leva det härliga svensson livet, så önskar hon och dom mest av allt att jag bara ska vara lycklig.

Jag är verkligen ledsen att jag liksom sårat människor på vägen, men samtidigt är det väl så livet är. Vi sårar och blir sårade, gång på gång. Och syrran du har rätt i det du sa, det hade varit hemsk om jag liksom sagt nåot först om några månader.

Jag kommer nog aldrig hitta min drömprins men jag hoppas på hitta någon sorts prinsessa som kan få mina fjärilar att vakna, och aldrig somna.

Jag skulle vilja vara lika kära som ni är, ni är sjukt söta tillsammans och verkar verkligen så lyckliga. Men jag har hopp, någonstans där ute finns det någon och tills dess att hon dyker in i mitt liv så har jag en hel del arbete att hålla mig sysselsatt med.

Just nu gör det mig ingenting att vara "ensam", visst är det tråkigt ibland men faktiskt ganska skönt med.

Jag tror att det finns en mening med det mesta som "händer" här i livet!

Det är verkligen inte kul att såra människor, absolut inte människor som är superfina och inte förtjänar det. Någon gillar mig, eller gillade mig och jag fick inga såna känslor. Jag önskar att jag hade det eftersom han verkligen är en gullig kille men det är nog det som var problemet. Jag har nyss pratat med Fanny, det är dags att erkänna för mig själv vem jag är och sen erkänna det för alla i min närhet.

Man kanske bara kan bli lycklig om man accepterar sig själv precis som man är och man kan inte tvinga fram kärlek även om man ibland önskar det. Allt skulle vara så mycket lättare om jag "föll" för killar.

Än hur det är, än vem jag är eller vilket jävla "fack" jag tillhör så är det inte rätt tid att inleda något nytt. Jag är fortfande lite fast i det förflutna eller vad man ska säga, ja ni där ute jag pratar om Johanna. För mig tar det helt enkelt tid att gå vidare och vissa saker kommer jag aldrig glömma!

Just nu saknar jag "någon" och känner mig ledsen och ensam men jag vet att jag gjort rätt ikväll. Jag har varit ärlig, både mot mig själv och mot honom. Det är inte alltid lätt men samtidigt känner jag mig lite lättad. Jag känner mig lite lättad efter att ha pratat med syrran med. Känns lite som en sten lyfts från mitt bröst men det är dock en del stenar kvar tyvärr. Får se när jag tar tag i dem.

Jag är verkligen ledsen!

Ja nu har jag äntligen sett den, ville se den redan när den gick på bio men det har som aldrig blivit. Ikväll har jag dock sett den och jag måste säga att den var lite av en besvikelse, inte alls så bra som jag trodde.

En tragisk och lite konstig film enligt mig, jag förtår inte riktigt "grejen", vad är det för budskap i filmen? Att världen är kall, hård och suger balle eller? Hmm ja jag vet inte riktigt...

Imorgon blir det filmkväll typ men jag har dock ingen aning vad vi ska se för film. Kanske får gå och hyra något, mina filmer är inte de bästa. Eller ja det beror kanske på sällskapet. Mina filmer, typ 90% av dom är riktiga tjejfilmer. Såna filmer jag och syrran kan se om och om igen ;)

Jag ska nog dra mig mot sängen nu faktiskt, har inte mer att säga idag :P