Har ni någon känt att ni verkligen inte förstår er själva? Varför saker och ting blir som dem blir och varför man är som man är. Vad är det som format mig till den person jag blivit och vad fyller jag för funktion här i världen? Har vi alla en mening med livet, något vi ska göra, ett mål innan vi dör? Jag förstår inte det här, så stora frågor och inga svar...

Den här dagen har varit bra, precis som många andra dagar på sista tiden men på två sekunder kan allt förändras och då menar jag verkligen allt. Är jag så pass instabil som människa? Jag skrattar, ler och trallar runt precis som om allt vore perfekt men innerst inne finns det något annat, någon annan. En sorts orolig själ som känner sig vilsen mest hela tiden, en själ som hela tiden kämpar mot de onda demonerna i huvudet.

Jag har varit hemma hos mamma idag, fikat och pratat en massa strunt sen bränt ut lite film till helgen. Blir nog jag, johanna, voffsingarna och några bra filmer ;)

Elina kom förbi när vi kommit hem och vi gick på en promenad tillsammans, köpte lite hårfärg och tog sen en sväng förbi hos morbror för att hämta min sax. Jag har tunnat ur Johannas hår och färgat det svart ikväll, blev riktigt bra men ja väggen på min toa fick lite färgstänk med. Hmm, kanske inte så bra men men what the hell...

Känner mig allmänt OFF nu för tiden bara, känner mig lite så som jag gjort tidigare. Ingenting blir gjort för mig, eller jo en massa saker blir gjorda men inte det jag egentligen borde göra. Vad kallas det tillståndet? Jag vill så mycket men orkar så lite och när jag inte orkar något känner jag mig misslyckad och allt går runt i en enda stor rund cirkel, en ond jävla cirkel.

Jag vet inte vad som skulle göra det bättre, ibland kan jag sakna stunderna när man var liten. Jag kan sakna stunderna då mamma och Urban gnällde hela tiden om allt möjligt. Kan det vara så att jag behöver någon som gnäller på mig? För att ta mig ut och motionera kanske jag skulle behöva någon som jagar mig med en piska eller något liknande? Men hallå, bara det är ju ett stort misslyckande i sig, varför klarar jag inte av att själv ta tag i mitt liv. Varför låter jag det typ gå till spillo med att göra skitsaker som bara får mig att må dåligt?

Jag skulle duscha idag och hamnade på golvet, kunde och ville inte kliva upp utan jag satt där i duschen och grät och stirrade rakt in i mitt vita duschdraperi. Varför? Jag vet inte ens varför jag grät för att vara ärlig men det bara kom tårar och en massa konstiga tankar.

Stirrar runt i duschen och får syn på den, djävulen får mig att ta tag i den och fantisera om det...men ängeln får mig att lägga bort den igen.

Jag har bearbetat en del av mina problem och det är faktiskt inte alltid en lång väg mellan fantasi och handling, men bara för att jag tänker tanken betyder inte det att djävulen ska få vinna...

Människor tror att jag är stark och självsäker, att jag är en tjej som vet vad jag vill och gör allt för att få det. Och till en viss del stämmer det där men en del av mig är en tjej, en svag tjej som ser sig själv i spegeln och vill kräkas. En tjej som "spelar teater" bra men innerst inne mår dåligt. Inuti den glada, sarkastiska, framåt, roliga, söta, starka, självsäkra tjejen bor det en annan tjej. En tjej som är helt knasig, en tjej som ibland bara vill krypa upp i någons famn och gråta ut smärtan. En riktig fegis som mesta delen av tiden känner sig missföstådd, misslyckad och trasig...

Men okej, tror nu inte att jag känner mig såhär mörk och dyster hela tiden. Det här är bara en kväll av sju kvällar den här veckan och den här veckan är bara en vecka av fyra veckor den här månaden osv.

Jag hoppas kunna sova men innan jag gör det vill jag skriva några rader till en person jag tänkt mycket på sista tiden, Linda!

Du har lärt mig otroligt mycket och hjälpt mig på min väg mot ett bättre liv, ett lyckligare liv. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. När vi först träffades visste jag inte vem jag var och jag hade problem med att öppna mig för människor och visa känslor. Du fick mig att inse att det är en styrka att älska och hata och samtidigt erkänna det för sig själv och andra. Du fick mig att inse att alla människor gråter och att tårar kan vara renande, förlåtande och tröstande. Du fick mig att inse vem jag ville vara och du hjälpte mig att bli den personen. Tack vare att du vandrade längs vägen med mig vågar jag idag skratta, gråta, älska, skrika, hata osv och samtidigt visa det. Det är bra att visa sina känslor, man har rätt att "känna" precis så som man gör, det vet jag nu.

Jag saknar dig och våra galna stunder under gymnasiet och är så otroligt glad att jag träffade dig, du och jag kommer sitta tillsammans på "hemmet" och dricka the ;)

Älskar dig så som jag aldrig älskat en annan vän.

Kramar till dig!

Ja mitt tillstånd kan beskrivas med en massa ord just nu. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska beskriva det för att ni som inte har annat för er och läser min blogg ska förstå. Igår gjorde jag en dum sak, jag skulle kolla om spiplattan var varm och istället för att fråga Johanna om hon använt just den plattan la jag handen på den. Aj som fan kan jag lov för självklart hade hon alldeles nyss stängt av den. Och jag som har världens lägsta smärttröskel trodde nästan jag skulle dö, nej okej då, inte dö men ont som fan gjorde det faktiskt :(

Fick kyla ner handen under vattenkranen och sen kom Sofia förbi med lite förband av någe slag men det gjorde på tok för ont så det blev mer vatten. Så fort jag tog bort handen från vattnet gjorde det dock ännu ondare, tills lsut virade jag in en fryst ugnspannkaka i en handduk och höll den mot handen. Och när den var upptinad blev det en påse köttfärs, sov med det i handen nästan hela natten.

Johanna var vaken typ en gång i timmen och kollade till mig, bytte köttfärs påse och försökte sen få mig att uthärda smärtan och vänja handen vid rumstemperatur. Till slut lyckades hon iaf och idag syns det knappt att jag bränt mig :)

Blev dock förkyld på kuppen och vet inte varför, det liksom bara kom så nu har jag snuva, hosta och halsont. Hade ett prov idag/igår (tisdag) och en annan viktig lektion men kunde inte gå, orkade fan i mig inte. Har sovit mest hela dagen medan Johanna tagit hand om hundarna, sprungit på apoteket och fixat mat till mig. Underbart att ha henne här måste jag erkänna ;)

Jag hade fått klipp tid också men var tvungen att avboka den och imorgon eller idag (onsdag) så har jag två lektioner direkt på morgonen. Kommer nog inte palla gå dit idag heller tyvärr och jo just det, jag har en tid hos sjukgymnasten med. Dit måste jag nog verkligen gå, är inte så jättelätt att få tid där och jag behöver verkligen börja träna min rygg. Sen till råga på allt måste jag verkligen städa lägenheten, till er som inte vet så kan jag säga -det blir smutsigare med två hundar!

Men men, vi är ju två som hjälps åt och städa med ;)

Om man bortser från mina fysiska problem så är allt ganska bra, känner mig lite ledsen men kan inte förstå varför och jag förstår heller inte varför jag är så svartsjuk som jag är.

Måste faktiskt erkänna att jag är rätt så svartsjuk av mig, jag skulle inte kalla det sjukligt svartsjuk eller svartsjuk och kontrollerande som en del blir men ja svartsjuk är jag.

Det är ju dock något jag pratat med olika psykologer om och det alla säger är att svartsjuka har med självförtoende och självkänsla att göra. Jag tycker det är lite tråkigt att inte alla människor är upplysta om det faktiskt, det behöver inte handla om förtoende ett dugg eller något sådant.

Jag har nog bara svårt att tro att någon kan vara lycklig tillsammans med mig, så då tänker jag att dom liksom letar fast dom är med mig. Ja jag vet inte, jag säger inte att det är normalt men jag erkänner iaf mina tankar.

Saken är den också att jag har förlorat en hel del människor, jag har människor i mitt liv med, människor som älskar mig men att bli älskad av familjen och vänner är inte samma sak som att bli älskad av en partner.

Rädslan att förlora dem man älskar kanske kan bli för stor?

" Att få lägga mig i sängen bredvid dig och höra dig andas gör mig lugn och trygg, jag vet inte varför men det är så det är. Att få vakna upp vid din sida gör mig glad och fridfull och även om du driver mig till vansinne är mitt liv mycket bättre med dig i det. Jag är mycket bättre med dig vid min sida"

<3~~Puss~~<3

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om vissa saker, det finns en hel del som jag verkligen inte förstår och jag blir bara mer och mer fundersam ju mer tid som går. Varför ljuger man? Jag vet varför jag brukar ljuga ibland, det finns ju tusen olika anledningar men en sak som jag aldrig kommer att förstå är varför man ljuger om sådant som man inte behöver ljuga om?

Varför lägga ner tid och energi på lögner som liksom inte behövs, ja man kanske aldrig BEHÖVER ljuga men vissa lögner tycker jag är mer ok än andra. Och det här med att dölja saker, om man döljer sanningen eller som man också kan säga undanhåller den. Kan inte det såra mer än lögner ibland?

Det finns tusen vinklar på saker ocht ing och jag är ju en sån som tänker mest hela tiden, kanske lite jobbigt ibland men samtidigt gillar jag min analyserande ådra. Mest för att den faktiskt driver andra till vansinne, hehe.

Men om jag frågar någon om en sak och dom ljuger, varför gör dem det? Jag kan komma på två olika anledningar såhär på rak arm.

1. Dom har något att dölja, det finns något dom inte vill säga, något dom inte vill att jag ska veta!

2. Dom tror att om dom säger sanningen förstorar jag upp det och därför ljuger dom, dom orkar inte säga sanningen eftersom jag förmodligen skulle tycka, tänka och säga något!

Än vilken anledning det är så måste ju sanningen vara det bästa, för är det inte som det sägs endå? Sanningen kommer alltid fram, förr eller senare!

Jag känner mig lite irriterad idag, över en del saker som jag inte riktigt kan förklara men det blir så. När jag inte förstår varför människor gör som dom gör blir jag irriterad och fundersam. Kan inte låta bli att undra, och varför är saker och ting som dom är?

Hmm, det känns som jag egentligen har en massa ord inom mig men dom vill liksom inte komma ut just nu. Jag vet inte varför men jag brukar bli så. ibland blir det svårt att skriva, även när man vet att man behöver det och mår bättre av det.

Jag är egentligen inte irriterad på någon specifik person utan det är ganska många som gör mig förbannad just nu. Och ja, just nu känner jag mig tom och hopplös bara.

Helgen har väl inte gjort mitt humör bättre direkt heller, vissa stunder har varit riktigt härliga. Jag, syrran och våra partners har umgåtts hela helgen och ju mer jag umgås med dem inser jag hur lika vi är. Haha, fanny lite kul är det falktiskt, att vi liksom har lite samma svårigheter!

Var fest i lördags och ja vad ska man säga om den, jag vet faktiskt inte. Hade sett fram emot den rätt länge och visst hade vi kul men man blir besviken på vissa människor. Jag tror Halloween blir bra iaf, blir att vara hos mig och se lite skräckisar, spela spel och äta goo mat ;)

Fanny följde med hem till oss igår eftersom hon jobbar i veckan, och vi käkade pizza. Alltid lika gott med pizza dagen efter party. Haha! Hundarna börjar vänja sig lite mer iaf så det känns bra och nu är det bara den här veckan kvar i skolan sen är det lov. Ska bli skönt som fan att faktiskt vara ledig en vecka, vara hema hos mamma en stund och bara ta det lugnt :)

See you

Igår var Elina här, hon stannade till halve ett på natten typ. Vi satt och snackade, såg på tv och hade allmänt trevligt bara. Jag fick mig inte isäng före halv tre och var vaken kl 8 för att ringa vårdcentralen, var sjukt seg i kroppen men huvudet ville typ dansa...hehe.

Jag fick en tid till sjukgymnasten så nästa onsdag ska jag dit, känns riktigt bra. Jag måste gå och ta mina "mellanprover" med, har inte ens orka boka en tid för det men ska väl ta tag i det nu, snart.

Hade bara en lektion idag men stannade hemma pga ryggen och magen, nu känns magen lite bättre iaf men tror det kommer bli ännu bättre imorgon vid fyra ;)

Mamma överraskade mig med gardiner idag, hon hade sytt gardiner till kök och vardagsrummet. Äntligen ser det ut som någon bor här, såå mysigt blev det :)

Jag och tyson har varit ute några små svängar idag, blir inte så långa turer när man inte mår riktigt hundra tyvärr.

Jag borde sova och göra läxa med, vet inte vad jag ska göra. Jag har baka en kaka till älsklingen som kommer om mindre än ett dygn nu :) Brände mig som fan när jag skulle ta ut skiten men vad fan, det är ändå värt det!

Jag och mammsen gjorde en snabb om möblering i köket idag med, blev faktiskt mycket bättre så mamma hade rätt än en gång. Ska beställa en byrå med henne från IKEA som jag kan ha mikron på, så får jag lite arbetsyta i köket. Blir ju super nice tror jag.

Imorgon ska Nicole och Tyson träffas, tanken är att vi ska släppa lös dem på "udden" och låta dem hälsa utan koppel. Jag vet ju att det är det bästa och Nicole kommer ha munkorg så inget allvarligt kan hända. Känns pirrigt men jag har hopp, tror faktiskt det kommer gå bra :)

Nu ska jag plugga lite sen hoppas jag att jag kan sova!

Puss

Idag har jag varit i skolan, mått riktigt dåligt och den här ryggvärken håller på ta knäcken på mig nu, Måste ringa sjukan imorgon och höra vad dom säger, alvedon hjälper inte längre och det gör ont när jag sitter, står, går och ligger :(

Har haft ont i magen hela dagen idag med och vet inte varför, tycker jag har ätit okej men något var tydligen inte bra. Hoppas jag vaknar imorgon och känner mig bättre, bara hoppas man kan sova också.

Shit vad mycket gnäll det blev såhär i början av inlägget men vad fan, lika bra att ta skiten först och avsluta med det roliga.

Hade datalektion idag, jag ska göra ett cd-cover så jag letade bilder och klippte, klisrade och höll på i flera timmar. Faktiskt riktigt kul men tabbade mig och råka trycka bort allt en gång, hade glömt spara. Men men man lär sig iaf, nu sparar jag hela tiden istället. Efter datan skulle jag skriva ut ett "arbete" jag gjort men då har skolan inget program som kan öppna mina dokument från den här datorn. Gick dåligt så jag kom tomhänt på lektionen, tur att det gick ganska bra ändå och jag ska lämna in det nästa måndag istället.

Allt jag gör hela dagarna nu förutom att ha ont i ryggen är att längta till Onsdag, känns pirrigt och grymt härligt. Jag har liksom aldrig varit såhär seriös förut så det är lite nytt men mysigt. Och jag kan inte ens förklara hur jag känner för den här tjejen alltså, hon driver mig totalt till vansinne men hon får mig att skratta och må bra med. Hon är knasig, jag är knasig och tillsammans är vi typ störda men vi är sjukt söta med ;)

"Within you I lose myself. Without you I find myself wanting to become lost again."

Jag förstår precis vad du menar och det är klart vi får försöka hjälpa varann eller något sådant. Du kanske har rätt i det där med kämpandet, till slut efter många om och men orkar man bara inte längre utan man ger upp. Det är jobbigt att inte veta varför man är "nere" och sen känns det som att man kan ju inget göra när man inte vet vad som är fel. Men vissa saker kan ju faktiskt ordna sig av sig självt med. Mamma sa en rolig sak i bilen idag, att du liksom fått klartecken ang en sak och jag kan inte säga hur mycket jag önskar att det blir så.

Jag hoppas att dem i din närhet förstår att dom orsakar dig en hel del smärta och börjar tänka mer på dig än på sig själva. Du är ju bäst och du förtjänar att må bra och ha fina vänner :)

Kram syster yster ;)

Nu ska jag ge er en uppdatering på vad som hänt i helgen. Har varit hemma hos mamma hela helgen och fixat saker. Tog med mig en massa tvätt och har faktiskt tvättat hela dagen. Sen har även jag, mamma och Fanny stökat på nere i våran källare. Shit vad saker man samlar på sig alltså, jag hittade sjukt mycket kläder som nu är tvättade och redo för action. Det känns riktigt kul, jag kan ha mina gamla jeans igen t.ex och en sak som var ännu roligare var att jag fick på mig två par jeans av brorsans gamla, så jepp välkommen till Eves garderob ;)

Det syns inte ens att kläderna är använda alltså och både mamma och syrran hittade lite fynd med, sen har vi gjort i ordning typ 15 kartonger som vi ska skänka till röda korset. Känns iaf bra att man gjort något nyttigt den här helgen. Det dåliga är dock att det inte alls blev några läxor gjorda så det får jag ta tag i imorgon.

Jag vet inte riktigt vad det är som är fel, egentligen ingenting kanske men jag har en känsla i magen som inte känns bra alls och det stör mig verkligen. Jag hatar att ha "något på känn" och nästan gå runt och vänta på att det ska inträffa något dåligt. Det är mycket som händer och för första gången på ganska länge nu känner jag mig lite utan ord, jag vet inte vad jag ska säga men har ändå en stark lust att skrika. Jag känner mig nästan lite arg men jag har ingen anledning till det, ingen stor anledning iaf.

Varför är saker och ting som de är? Jag har hört att saker endast inträffar om man är stark nog att överleva det, men jag vet inte om jag tror på det där speciellt mycket. Ja överlever gör ju de flesta människor men vem fan vill bara överleva? Jag tror inne i mitt luddiga hjärta att människor längtar efter att vara lyckliga och må bra, kanske bara är ännu en av mina dumma "fairytale" ideer men då får det vara så.

Jag vet iaf att jag vill vara lycklig men det känns lite som att när saker och ting börjar ordna sig blir man liksom slagen i ansiktet igen, så då ligger man där och sprattlar, kämpar för, just det -överlevnad.

Jag funderar på söka lite kurator hjälp igen men vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Känns både drygt och dyrt att åka fram och tillbaka till Skellefteå en gång i veckan för att få prata men samtidigt är det inte mycket billigare att åka till Umeå. Man kanske helt enkelt får ta sig tid och råd till såna saker, även om det är roligare att shoppa upp pengarna.

Men samtidigt vet jag inte vad jag vill prata om heller riktigt, det känns som jag kanske kan avvakta och hopas att allt bara löser sig? Jag vet inte, hade tänkt försöka sluta med min anti depp tabletter nu på lovet v:44 men jag vet inte. Kanske samtidigt är en dum idé just nu?

En av mina psykologer (ja det låter som jag har ett hav av dem) sa en gång att det var en bra idé att försöka skriva upp sina känslor, bara rada upp dem och sen titta på vad man skrivit. Jag har aldrig försökt det förut men vad fan det kanske är bra? För det svåraste är att komma på VARFÖR man känner sig som man känner, men har man satt ett ord på en känsla så är det en start iaf, en början.

Just nu känner jag mig: Ledsen, besviken, rädd, orolig, illamående, spänd, trött och ensam. Ja det är nog dom orden som bäst beskriver mina känslor just nu.

Det är så mycket som blir fel i livet och än en gång börjar den där hopplösheten smyga sig inpå. Varför? Jag tappar kontakten med vänner och jag bryr mig inte lika mycket som förut. Jag misslyckas med saker jag försöker och bryr mig knappt. Snart kanske jag inte alls bryr mig, och det skrämmer mig. För där har jag varit och dit vill jag inte igen. Men vem ska rädda mig? Finns bara en person som kan rädda mig, jag har en del människor i mitt liv som kan hjälpa mig men den ända som verkligen kan rädda mig är jag själv. Det lärde jag mig förra gången, det här en slags kamp, en inre kamp och förra gången lyckades jag rädda mig själv så det ska gå även denna gång.

Jag vill inte må dåligt, jag menar vem fan vill det? egentligen?

Men det är bara såhär mitt liv ser ut, det finns stunder (kan vara dagar, veckor, månader och år) då jag mår riktigt bra men sen finns det stunder då jag mår riktigt dåligt med.

Just nu känner jag mig i en sån där mellanperiod, jag är inte på topp men heller inte längst ner på botten och det kanske är det här som räddar mig till slut. Det kanske är bra att jag analyserar för då kommer jag tidigare fram till vad som är fel och kan försöka lösa det. Eller? Bara jag som tänker så?

Jag vet inte vad det är som händer med mig, men det skrämmer mig inte lika mycket när du står vid min sida!

Igår var kusin vitamin Anton här, var som kul för det känns som det var ett tag sen man fick "rå om" han. Vi käkade hemmagjord pizza, såg på tv och sen gjorde vi lite varma bär med vit chocklad. Var en mysig kväll men den kunde dock ha varit bättre ändå. Fick veta saker som kändes lite jobbiga, vet inte ritkigt vad det är som händer men känner samtidigt att det tyvärr inte finns så mycket jag kan göra.

Natten har varit jobbig, har haft riktigt ont i ryggen och mest bara vridit och vänt på mig. Har också känt mig orolig men vet inte riktigt varför faktiskt. Tyson började skälla och nästan yla där vid halv fem så det gjorde inte saken bättre, han har lite problem med magen just nu och behövde ut. Sen när klockan ringde ville jag verkligen bara ligga kvar i sängen. Varför blir det alltid så, just då man somnat om och sover som bäst ringer klockan? Och varför är det så mycket svårare att ta sig ur sängen på vinterhalvåret? kanske kylan och mörkret :P

Jag tycker iaf det är mysigt att det är mörkt nu och att det börjar bli kallt, längtar till skoterutflykter och allt annat kul som vintern har att erbjuda. Sen måste jag erkänna att jag längtar till julen med, känns inte allt för långt bort nu :D Jag tror det kommer bli en riktigt härlig jul i år!

På onsdag kommer Johanna och Nicole, jag bokade biljetten till dem igår. Så då blir vi typ sambo, iaf för en månad så får vi se vad som händer sen. Jag hoppas att allt löser sig så dom kan bo här med mig till juni och att vi sen kan flytta til Sthlm.

Nu ska jag snart se "våra bästa år" som är totalt värdelöst men ändå sitter man och ser det, haha...

See ya!